Hur bra som helst!

Roffe Wikström var på ytterst gott spelhumör när Å-festen inleddes på allvar i Eskilstuna i fredagskväll, och bjöd på ett pärlband av både de blueslåtar som han förväntas framföra och de han gärna plockar fram ur skjortärmarna och överraskar med.
Stefan Sundström och delar ur Dundertåget bjöd därefter på en snabb kavalkad med några av Stefans allra bästa sånger.

De inledde i ett rasande tempo med att först underblåsa en karnevalstämning och sedan frankt slå fast att Alla ska i jorden.
Den lågmälda Still blå liten rök följdes av kampsången Hög kan bli låg.
Sundström gör ingen hemlighet vad han anser om den sittande regeringen – milt uttryckt bör den snarast förvandlas till opposition.
Teddybjörnen gjorde han helt själv, och här fungerade egentligen ljudet, som för kvällen var på tok för hög i relation till anläggning och plats, som allra bäst.
Fisk i en skål följdes av extranumren Nån har slagit upp ett hål och Hård tid.

Mycket själ och hjärta, men som sagt, volymen var grymt och onödigt hög och hela tiden några procent strax ovanför vad anläggningen kunde prestera.
Perssons Pack med Per Persson i spetsen uppträdde i decimerad form, och att Magnus Lind inte fanns där med sitt dragspel, påverkade synbart och hörbart bandet ganska mycket.
Det var mycket blekare än jag trodde.