Tomten i hörnet vid Järnvägsgatan 6 hade tidigare tillhört den Silfversparreska trädgården och redan 1897 ville byggmästaren Andersson-Roos köpa tomten. Andra som senare var intresserade var Missionsföreningen och Baptistförsamlingen ”Sanning och kärlek”. Deras lokalproblem löstes med att Missionsförsamlingen 1907 köpte Godtemplarlogen Strängnäs Framtids hus vid Eskilstunavägen och Baptisterna byggde om och ut sitt hus 1908 vid Hospitalsgatan.
Det var 1916 som ett fastighetsbolag bildades av herrar stadsingenjör Hjalmar Carlsson, byggmästare John Andersson, biografdirektör Lars Bergström, häradsskrivare Knut Söderlund samt friherre Herman Wrangel. Knut Söderlund var en av de starkaste grundarna till logen Odd Fellow.
Fastighetsbolaget hade köpt de båda tomterna efter Gyllenhjelmsgatan och tanken var att uppföra ett nytt stadshotell och affärs- och bostadshus mitt emot tingshustomten och med en stor teaterlokal samt biograf med plats för 300 platser plus en läktare med 100 platser och en pampig entré mitt på huset.
Ritningar till projektet hade utförts av Stockholmsarkitekterna Östlin & Stark och kostnadsberäkningen låg på 400 000 kronor. Strängnäs expansion med bygget av Kungliga Södermanlands regemente och hospitalet Sundby som stod under byggnad var säkert en stor anledning till den här satsningen som bolaget ville göra. Tanken från bolagets sida var att staden skulle bidra med ett aktiekapital på 60 000 kronor. Efter omfattande diskussioner slutade det med att drätselkammaren bestämdes sig att avstyrka stadens medverkan med skälet att staden var för liten att bära två stadshotell med spriträttigheter.
Hotelldelen skulle få vänta men bolaget satte i gång att uppföra affärs- och bostadshuset i hörnet vid Järnvägsgatan och byggmästare var John Andersson som byggt flera villor i staden samt det stora huset i hörnet Gyllenhjelmsgatan 11-Nicandergatan 2 som uppfördes 1913.
Till det nya huset och hörnlokalen vid Järnvägsgatan flyttade Gustaf Ekbom med sin manufakturaffär som tidigare låg i huset Storgatan 12. In flyttade också Bröderna Berggrens frisersalong, det var Otto som var frisör medan brodern Kristoffer arbetade hos Ekstedt & Frankes järnhandel men stod med som ägare. Otto Berggrens fina frisörskylt i järnsmide kan också fira 100 år och sitter sedan många år vid frisersalongen Storgatan 18.
Gustaf Ekbom sålde 1937 sin manufaktur och herrekipering till Eric Ny, storlöparen, landslagsmannen och innehavaren av flera svenska löparrekord. Ny hade representerat vid olympiaderna i Los Angeles 1932 och Berlin 1936, nu skulle han dra sig tillbaka som klädeshandlare i Strängnäs. Han var också mycket konstintresserad och öppnade i de nedre lokalerna i butiken en konstsalong där han presenterade och sålde Strängnäskonstnärernas alster, ett mycket uppskattat initiativ.
Eric Ny var en engagerad seglare och det skulle få ett tragiskt slut då han omkom vid en segeltur på Södra Björkfjärden i september 1945. Tillsammans i tandläkare Olof Bergståhls båt ”Carita” skulle de ut på en tredagarssegling och på väg till Stockholms SS klubbholme Rastaholm halkade Ny på fördäck föll överbord och drunknade. Det rådde ganska hårt väder vid olyckstillfället.
Min far arbetade som skräddare hos Eric Ny och jag kommer ihåg förstämningen i hemmet över den tragiska olyckan. Eric Ny var endast 36 år gammal, gift och hade två små pojkar och en dotter endast åtta månader gammal.
Affären AB Gustaf Ekboms Eftr. fortsatte några år och 1952 flyttade Sveamagasinet in i lokalen från Hospitalsgatan 18 bytte senare till Modehuset Svea AB. Efter 76 år upphörde firman år 2011.
Det blev även en teater och biosalong med café i Fastighetsbolagets hus vid Järnvägsgatan 6 som öppnade 1918. Nya teaterns ledare var M Pauli. Invigningen skedde i oktober med en föreställning av Alberts Ranfts dramatiska sällskap som framförde Svenska teaterns stora succé ”Riddaren av i går”.
Medverkande vid premiären var en orkester under ledning av musikdirektör Halfdan Lewerén och prolog av Daniel Fallström. Biopremiär var det samma vecka med storfilmen ”Berg Ejvind och hans hustru”. Det var på stumfilmens tid och i orkesterdiket satt makarna Rasmusson som spelade fiol och piano. På teatern framträdde under åren Ernst Rolf, här spelade den store Gösta Ekman. Andra kända namn var Fridolf Rudin, Thor Modéen, Sigurd Wallén, Dagmar Ebbesen, Paulin Brunius, Lars Hansson Karin Molander. Här hölls politiskt möte med Ernst Wigfors.
Biografen Röda kvarn byggdes om 1939 och uppstod i sin nya skepnad som biografen Royal. Den röda kvarnen utanför på balustraden ovanför entrén mot gatan hamnade på en sommarstugetomt i Dalarna och lär finnas kvar än idag. Teaterlogerna försvann och den tidigare salongen med 400 platser och en läktare med 100 platser minskades ner. De nya fåtöljerna med vinröd klädsel som tillverkats vid NK´s verkstäder var lite bredare och bekvämare och antalet sittplatser minskades till 417. Invigningen av den nyrestaurerade lokalen skedde inför en fullsatt salong i september 1939 med filmen ”Midnatt” en komedi med Claude Colbert. Som matiné fick den unga publiken se sin främsta cowboyhjälte Bill Cassidy i vilda västernfilmen ”Norr om Rio Grande”.
Sandrews stängde biografen 1971 men de tre anställda - Nils Sandahl, Tage Ytterberg och Hans Davidsson - drev bion själva i ytterligare fyra år fram till 1975. Ägare till huset genom åren har förutom Fastighetsbolaget varit byggmästare Olof Axel Sundqvist 1928, Sven Åqvist Örebro, Erik Wrangel. Byggnadsfirman Herman Larson köpte 1981 fastigheten av Erik Wrangel för 1,8 milj. och den är alltjämt i Larsons ägo.
Som jag nämnde tidigare disponerade Odd Fellow en logelokal som låg i den östra flygelns vindsvåning. Hur gick det då med den tilltänkta restaurangtomten? 1919 sålde Fastighetsbolaget den tomten för 25 000 kronor till en av bolagets medlemmar byggmästaren John Andersson som byggt Fastighetsbolagets hus nu fick han även bygga Hotell & Restaurang Rogge som invigdes 1921. Staden var mogen för två sprittillstånd.