I det lilla köket med de gröna dragluckorna och vedspisen bredvid den "nya" med tre plattor bakades kolakakor, bullar, rågkakor, drömmar, rulltårtor och rälskakor. Där bubblade knäck, stektes revbensspjäll, kokades lutfisk, förbereddes Jansson... Samtidigt. När grytorna puttrade stod andra på vedspisen för att hålla värmen.
Under långkok tog mormor min en paus vid bordet med perstorpsplattan. För att lägga håret. Min mamma och mina mostrar turades om att rulla upp det mörkgrå på hårda plastspolar, sticka i en pinne och spruta på en vätska som antingen kom från rosa flaska eller blå. Den starka lukten letade sig igenom det nybakade som jag gärna nafsade på.
Med upprullat hår åkte schaletten på och mormor fortsatte med köksbestyren. Trots den minimala köksytan fanns alltid plats för en ny sockerkaka, en laddning lingonsylt eller fjorton flaskor citronsaft.
När jag låg så där träligt förkyld och hängig häromveckan började jag kolla på Hela Sverige bakar på Play. Trots en förbaskat täppt snok tyckte jag att dofterna letade sig in i sinnet. Och minnet.
Tack vare jurymedlemmen Birgitta Rasmusson, tillika Sju sorters kakor-primadonna, i uppuffat lagt hår, bysthög i dräkt med knälång snäv kjol och fotriktiga pumps, bubblar minnen och glädje i kroppen. Vi är mil från vitblästrade tänder, perfekt make up och produktplacerade halsband. Heja paranta tanten med gedigen kakkunskap!
Jag tänker på min mormors lagda hår och sockriga munkar. Hon hade lätt tagit upp kampen i Hela Sverige bakar, tillsammans med Birgitta kanske hon till och med varit domare. Men jag undrar jag, om hon inte villat bort sig bland maskiner och pastelliga hjälpmedel i de rymliga köken. Mormor hittade bäst bakom de gröna dragluckorna där hon i Sveriges minsta kök gjorde smaskiga storverk!