En människa dör – och plötsligt vet ingen längre vem han var. Eller snarare: En oherrans massa förståsigpåare kliver fram och kan tvärsäkert berätta sanningar.
Ja, det handlar om Stieg Larsson. På sistone har rena rama kremlologin utvecklats omkring hans person. Kremlologi var sånt det sysslades med på den gamla Sovjettiden. Eftersom politruckerna i Kreml, den borg i Moskva där ledningen huserade, aldrig talade klarspråk fick Sovjetkännare och journalister i-stället tolka tecken och gissa så gott det gick.
Stieg Larsson har många kremlologer.
Skrev han sina böcker själv eller hade han en spökskrivare? Och vem i så fall? Hans sambo? Hon som blir utan miljoner för att de aldrig gifte sig eller hade vett att skriva testamente sinsemellan? Och här kan man ju kosta på sig att undra hur två till synes kloka människor hunna till livets mitt tycks ha missat att få är odödliga.
Till hösten ger Eva Gabrielsson ut en egen bok om Stieg. Den kommer troligen att nagelfaras stilmässigt och jämföras med Millenium.
Kunde Stieckan alls skriva en sammanhängande mening? En gammal kollega från TT vittnar om en karl som skrev som en kratta och tillåter sig att tvivla.
Var han rentutav själv en spökskrivare?
Vissa antyder att Stieg var pennan bakom Kurdo Baksis profil som skribent. Samme Baksi som nu gett sin version av Stieg. Boken är översatt till flera språk och lär inbringa en och annan kopek i svallvågorna av Milleniumtrilogins segertåg över världen.
Och vem är Lisbeth Salanders förebild?
– Jag, säger brorsdottern i Umeå, visar upp tatueringen på axeln och berättar att hon var en svartmålad, svarthårig och rebellisk tonåring med ätstörningar under den tid Stieg skrev sina deckare.
När myterna hopas är det befriande att läsa Stieg Larssons egen mejlväxling med förlaget innan böckerna gavs ut. Utlagd på den hemsida som Stieg planerade för inför lanseringen av trilogin. Där finns också den första och sista intervju som gjorts med Larsson. Där talar han själv om Pippi Långstrump som förebild. Och skriver mejl på spänstig, lättläst och, ja, underhållande, prosa.
För bara sex år sedan hade Stieg Larsson själv kunnat bestämma bilden av Milleniumsuccens författare.
Nu trängs uttolkarna i det kusliga tomrum som verkar uppstå när en människa först går bort – och sedan säljer 20 miljoner exemplar.