På gården vid Yxtaudde springer ett tjugotal höns glatt runt och firar att det är vår.
– Nu när det är fint väder kan de vara ute länge, men jag måste hålla koll hela tiden så att inte räven eller höken ger sig på någon, säger Karina Eriksson, som bor på gården.
En av hönorna springer glatt fram när Karina Eriksson ropar "Pickles". Det är Karinas allra första höna, som kläckts ur ett vanligt Ica-ägg.
Det hela började med att Karina Eriksson skaffade sina tre islandshästar. Hennes sambo insisterade på att han ville ha höns, men Karina var rädd. Hon tyckte att höns var läskiga.
– Han sa du har ju dina hästar då får väl jag ha mina höns. Så han köpte ett paket ekologiska ägg på Ica, 20-pack.
Hemma hade paret en ormkläckare sedan tidigare. De placerade Ica-äggen i kläckaren och väntade. Efter ett tag lyste de med en lampa för att se om det var liv i något av äggen.
– Butiksägg brukar inte vara befruktade, men vi testade. Man ser om det är liv i ett ägg när man lyser med en speciell lampa, då ser det ser ut som en spindel inuti ägget, berättar Karina Eriksson.
Till parets förvåning såg de att två av äggen var befruktade, men bara ett skulle klara sig ända fram. Efter tre veckor i ormkläckaren stod där en liten kyckling och skrek.
– Jag trodde inte att Ica-ägg skulle ge något. Hon var lika liten som ett ägg och stod och skrek. Vi visste inte vad vi skulle göra.
Karina Eriksson hade också köpt rasägg, men än hade de tre veckor kvar till kläckning. Den lilla kycklingen, som fick namnet Pickles, var helt ensam.
– Hon vägrade vara ensam, så fort vi gick ifrån så skrek hon som vilken bebis som helst, så vi fick ta med henne överallt. Vi gick runt och bar på henne hela tiden.
Tre dagar senare åkte Karina Eriksson och hennes sambo och köpte några små kycklingar, för att Pickles skulle få lite sällskap. Men Pickles var redan fäst vid paret och vägrade till en början att acceptera det nya sällskapet.
– Hon förstod inte vad hon skulle göra med kycklingar. Hon trodde att hon var människa, ville stå med oss och vägrade gå fram till dem.
Efter ett tag började Pickles inse att hon var en höna, men det skulle inte vara länge. Efter tio månaders sällskap med hönsen blev hon skadad av en ungtupp och fick åka på veterinärbesök. Det slutade med att Pickles fick bo inne hos familjen i fem veckor.
– Hon hade en rispa i kammen. Det var så kallt ute så vi kunde inte släppa ut henne.
Karina Eriksson duschade Pickles varje morgon. Om nätterna fick hon vara i en kaninbur, där hon låg och värpte varje dag. Efter ett tag visade hon åter tecken på mänskligt beteende. Hon lärde sig att gå i trappan, ville sitta i soffan, ligga i knäet och bli kliad eller sitta i köket och fika.
– Hon blev ännu mer präglad av oss. När jag hade vänner på besök satt hon på en köksstol och gjorde oss sällskap. Jag fick ge henne en bulle.
Nu är Pickles tre år och lever tillsammans med de andra hönsen. Även om hon i dag uppskattar friheten med att kunna springa runt som en höna, så finns det mycket som skiljer henne åt från de övriga hönsen. Pickles springer direkt fram till Karina när hon ropar, och att sitta i Karinas knä och bli kliad är fortfarande ett nöje.
– Hon kommer och drar i mitt byxben när hon vill att jag ska sätta mig ner så att hon kan hoppa upp i knäet. När jag säger hoppa så hoppar hon.
Kärleken till Pickles har fått Karina Eriksson att tatuera in en bild av henne, på sitt vänstra ben.
– Jag ville ha en tatuering på henne. Hon är så mysig, snäll och gosig. Hon är vårt keldjur!