– Omorganisationen har börjat sätta sig nu. Men många poliser känner fortfarande att de inte har hittat sin plats i den. Och vi ser inte att vi kommit närmare medborgarna, bemannar radiobilarna bättre eller har fler poliser som utreder, så som genomförandekommittén bedyrade när förändringarna inleddes.
Det säger Martin Ulvenhag, polisernas fackliga företrädare i regionen och ledamot av Polisförbundets styrelse.
Han återknyter därmed delvis till polisens bekymmersamma resursbrist, som på många håll i landet har bidragit till svårigheten att driva igenom reformen. Polisen i Sörmland har dock varit relativt förskonad från de svåraste barnsjukdomarna som ansatt den omfattande omorganisationen. Det tycker såväl polisfacket som arbetsgivaren.
Sörmlands högsta polischef Mikael Backman menar att det vore förmätet av honom att uttala sig om hur hans medarbetare mår i den nya organisationen. ”Det finns en del missnöje, grusade förhoppningar och en allmän oro”, konstaterar han. Men Backman poängterar att personalen visar stort engagemang och gör ett bra jobb.
I den nationella kritikstorm som nu i två år har vinit runt Polismyndighetens knutar, har omorganisationen fått klä skott för mycket: polisens bristande resurser, personalavhopp, allt färre lösta brott och sämre arbetsmiljö.
– Vi har träffats av förändringsarbetet som alla andra. Men inte lika hårt. I Sörmland finns påtagliga likheter mellan den gamla organisationsstrukturen och den nya. När vi gick in i förändringarna hade vi redan en väl utvecklad utredningsverksamhet, en hög mognad hos cheferna och hade jobbat mycket med arbetsmiljö och engagemang, Därför har kunnat fokusera på vår verksamhet och vårt externa uppdrag, tycker Mikael Backman.
Polissamordningen trädde i kraft för två år sedan efter ett enigt riksdagsbeslut. Landets tidigare 21 länspolismyndigheter blev då en, med centralt Stocholmsstyre över sju polisregioner. I en av dessa, region Öst, ingår Sörmland tillsammans med polisområdena Östergötland och Jönköping.
Organisationens fundament är lokalpolisområdena, som i Sörmland är Eskilstuna, Nyköping och Katrineholm. Dessa har både ingripande- och utredningsverksamhet. En sektion uppdelad i lokala grupper inom länet arbetar övergripande med utredning av bland annat grov våldsbrottslighet. Parallellt med detta finns regionala verksamheter, både operativa och för brottsutredning. Över alltsammans svävar regionpolischef Ulrika Herbst i Linköping.
De gamla läns- och myndighetsgränserna bröts upp för att de ansågs hindra polisarbetet. Omvärldens ökade förändringstakt och en brottslighet som snabbt ändrar karaktär ska i stället mötas med en flexibel organisation som kan kraftsamla lokalt, regionalt och nationellt.
Hur detta hittills har satt avtryck i polisens verksamhet och mål ska Statskontorets pågående utredning visa i höst. Tidigare har denna myndighet för effektiv statsförvaltning levererat flera kritiska slutsatser om själva genomförandet av reformen.
En sådan slutsats är att Polismyndigheten förlorade mycket av medarbetarnas engagemang på vägen, trots ambitionen att bygga organisationen underifrån. Det berodde särskilt på en svag kommunikation och en utdragen chefstillsättning, problem som inte varit lika uppenbara i Sörmland.
– Däremot kan man i organisationen säkert uppleva att det har blivit längre till beslutsfattandet. Förut fanns en länspolismästare på plats i Eskilstuna, nu sitter högsta chefen i Stockholm, säger Sofia Almerén Persson vid regionpolisens HR-avdelning.