Tre gånger har Inga-Lill Simonsson blivit uppringd av en eller flera olika personer som falskeligen utgett sig för att vara en nära släkting och försökt få pengar av henne. Först ett par gånger på samma vecka för ett halvår sedan, och senast förra helgen.
Normalt brukar Inga-Lill inte svara när det är ett okänt nummer, men nu råkade det bli så ändå.
– Det var en tjej som ringde och sade hej, men hon presenterade sig inte. "Vem talar jag vid?" frågade jag och då undrade hon om jag inte hörde det? berättar Inga-Lill Simonsson.
Hon tyckte att samtalet var märkligt och kände sig skeptisk, men chansade på hustrun till ett av barnbarnen.
– Kvinnan i luren sade "Ja, det är jag!" och att hon behövde hjälp för att bilen gått sönder utmed vägen. Bärgaren tog bara kort, sade hon.
– Jag har ju haft en jädra tur som inte blivit senil, men visst glömmer jag.
Inga-Lill Simonsson
Inga-Lill frågade varför inte hennes barnbarn, alltså maken till den kvinna som sade sig finnas i luren, kunde hjälpa till. När hon fick ett luddigt svar om att han var bortrest fick hon nog.
– "Nej du! Det här låter bara för konstigt!", sade jag och lade på luren.
Hon ringde sedan upp barnbarnet – ett av totalt elva – för att undersöka saken. Nej, han var inte bortrest och nej, hans hustru stod inte strandad vid vägkanten med trasig bil.
Tillvägagångssättet är i princip identiskt med flera andra omskrivna fall – som ibland har lyckats. Så sent som i februari häktades exempelvis en 27-åring från just Hälleforsnäs, missstänkt för flera sådana bedrägerier.
Inga-Lill ringde polisen efter det senaste försöket, men säger att de hänvisade henne mellan olika nummer och att hon till sist struntade i det.
– Jag var ju ganska skärrad när det hände så jag orkade nog inte.
Hon säger att hon tyckte det hela kändes mycket olustigt.
– Det tog mig hårt. Jag hade ont i magen och kände mig orolig, berättar Inga-Lill.
Nu, en vecka senare, har det dock runnit av henne. Nu är hon mest arg. Så vill hon varna andra – för hon vet ju att det hänt att bedragarna lyckats lura åt sig både kontanter och kontorkortsuppgifter.
Att lurendrejarna siktar in sig just på äldre människor tycker hon är bedrövligt.
– Jag har ju haft en jädra tur som inte blivit senil, men visst glömmer jag.
Så vad ska man göra om man anar oråd när nån ringer, tycker du?
– Man får vara lite klurig. Man kan ställa olika frågor om familjen och be dem berätta själva. Då ger de nog upp. Jag tänker också se till att mitt telefonnummer inte är offentligt längre, säger Inga-Lill Simonsson.