Ibland blir jag riktigt rÀdd för mig sjÀlv. Vad har det blivit av mig?! Jag som brukade vara den dÀr som ryckte lite pÄ axlarna, tÀnkte att det löser sig, njöt av dagarna, tÀnkte inte sÄ lÄngt framÄt och planerade desto kortare.
Nu Àr jag förÀndrad. Roten till allt ont? Stockholm. Sedan jag och min sambo köpte vÄr lÀgenhet dÀr har jag fÄtt nÄn jÀkla sÀljkarusell pÄ köpet som jag inte verkar kunna ramla av.
Det Ă€r nĂ€mligen sĂ„ att nĂ€r man köper ett hem i Stockholm sĂ„ Ă€r det inte ett HEM man köper. Nej, de tre bokstĂ€verna hamnar nog lĂ€ngst ner pĂ„ listan över vad de dĂ€r vĂ€ggarna och rummen man just införskaffat faktiskt Ă€r för nĂ„got. Ăverst stĂ„r ordet INVESTERING i nĂ„gon exklusiv guldtackefĂ€rgad text.
Och lite automatiskt börjar man snegla pĂ„ det dĂ€r ordet. Investering. "TĂ€nk vad mycket den hĂ€r lĂ€genheten har ökat i vĂ€rde bara pĂ„ ett Ă„r! Ăr det inte fantastiskt?!". "Vi mĂ„lar vĂ€ggarna vita, det blir enklare att sĂ€lja dĂ„.". "Ska vi verkligen skruva upp gardinstĂ€nger, hĂ„l i vĂ€ggen... inte sĂ€rskilt attraktivt.".
Jag kan riktigt komma pÄ mig sjÀlv ibland att gÄ och tÀnka i mÀklarbilder nÀr jag strosar runt i lÀgenheten. Soffan och den dÀr limegröna krukan, snyggt! Men det börjar bli dags att byta kuddar i soffan. De jag har nu har ju inte sÀsongens fÀrg.
Det Àr obehagligt! Plötsligt vaknar jag upp dÀr mitt i karusellen. SlÄr mig sjÀlv lite extra hÄrt.
Skulle det inte vara trevligare att kunna gÄ runt och kÀnna sig HEMMA?! Att hÀr ska jag bo. HÀr ska jag packa upp de dÀr tveksamma prydnadssakerna som jag inte riktigt kan klara mig utan. HÀr ska familjebilderna upp pÄ vÀggarna och den dÀr tavlan med torkade blommor som jag tillverkade nÄgon gÄng i lÄgstadiet skulle passa perfekt i hallen.
Men sÄ singlar det ner Ànnu en mÀklarfolder i brevlÄdan. "Just nu har vi ett stort antal kunder som Àr intresserade av att köpa lÀgenhet i er trevliga förening.". "Kostnadsfri vÀrdering!!!". Verkligheten knackar pÄ, och den ger sig tammefan inte!