Som 20-åring startade självlärda fotografen Emma Svensson bildbyrån Rockfoto. I dag, elva år senare, har hon en meritlista som är längre än folk som är dubbelt som gamla. En gång i tiden skrev hon ner alla sina livsmål, men dem hade hon redan nått året efter att hon lanserade Rockfoto.
– Jag hade kunnat ta en rakare väg till där jag är i dag, men då hade jag gått miste om så många andra erfarenheter, säger Emma som föreläser på Eskilstuna stadsmuseum i morgon.
Hon är i huvudsak självlärd, vilket hon delvis ångrar. Det finns fotofarande saker som hon måste fråga sina kollegor i branschen om eftersom hon aldrig jobbade som fotoassistent i yngre år.
– Jag önskar att jag hade gjort det. Nu är det försent. Jag ångrar egentligen inte något jag har gjort i mitt liv men att jobba som fotoassistent är en smidig genväg till att lära sig saker och det ger en nyttig inblick i branschen.
I stället fick äventyrslustan styra vilket förklarar varför hon under ett par år inte jobbade som fotograf i första hand.
– Jag slutade med att sätta mål och jobbade mer efter principen att se vad som händer. Det var så jag blev redaktör på OKEJ, bildredaktör på Rodeo och gjorde en bok tillsammans med Håkan Hellström.
På senare år har hon åter nischat in sig mer på att jobba med fotografering i stället för att jobba med projekt eller redaktörskap. Utöver Rockfoto driver hon även sajten Fotoresor. Själv har hon rört sig bort från konsertfotot och riktat in sig på mode och den kommersiella världen samtidigt som hon även fotar journalistiskt.
– Jag hade uppnått alla mina mål som konsertfotograf och kände att jag låg en sådan nivå där jag kände att det var dags att göra något nytt. När du fotar band på spelningar har du inte så många möjligheter att påverka bilden utöver val av vinklar och utrustning. Jag kände att jag vill gå från att fånga bilder till att skapa dem.
De tre följande dagarna efter att vi talas vid så har hon fotning för magasinet Elle, ett fotbollslag och för Adidas. I framtiden hoppas hon att få fota mode åt det mer äventyrssportiga hållet. Emmas styrka som fotograf kommer från tiden i fotodiket på konserter: hon hinner med mycket på kort tid.
– Jag är en fotograf som man anlitar för att jag är flexibel. Vill man ha någon som pillar på ljuset i flera timmar för att sedan ta en enda bild så är jag inte rätt fotograf för jobbet.
Emma berättar att hennes främsta syfte med fotograferandet, utöver att det är hennes passion, är att sporra andra till att våga följa sina drömmar.
– Jag hade tidigare ett mål att vara oberoende och inte behöva känna mig tvingad att göra ett jobb för att få ihop pengar till att leva. Och det har jag nått. Nu har jag kvar mitt övergripande mål, att vara en inspiratör. Jag hoppas att jag blir ihågkommen som en person som inspirerade många.
Ett led i detta är förstås att hålla föreläsningar vilket hon alltså gör i Eskilstuna i morgon.
Vad kommer du att berätta på föreläsningen?
Det blir min story, med upp- och nedgångar och behind the scenes-berättelser kring olika foton. Jag ska berätta om hur det är att vara fotograf i Sverige. Jag älskar att få frågor och kan prata hur länge som helst, så jag hoppas att folk kommer att fråga mig massor. Och så kommer jag att berätta om när jag fick flyga till Milano och fick 30 sekunder på mig att fota Zlatan.