”Inte trodde jag väl att jag skulle bli så här gammal”

Det är en liten, nätt och till synes pigg och alert dam som tar emot hemma i lägenheten i Torshälla inför sin födelsedag. Här firas det ordentligt i morgon på Trettondagsafton när hon fyller ett sekel.

– Ja, det blir kalas för omkring 30 personer. Det ska bli roligt. Vi ska ha sådant där som jag aldrig minns vad det heter … catering någonting.

Du verkar pigg?
– Nja, jag orkar ju ingenting nuförtiden. Går inte ut mycket. Jag skulle nog behöva promenera lite mer. Men inte trodde jag att jag skulle bli 100 år inte.

Har du någon hemhjälp?
– Ja, de kommer varje morgon och ser till mig, ger mig lite juice och annat och så har jag städhjälp två timmar i veckan. Det är riktig lyx det. Hon som kommer fixar lite av varje, inte bara städningen. Det är bra.

Flyttat en del

Märta bor fortfarande kvar i samma lägenhet som hon kom till när hon och maken Stig (som dog 1998) återvände till Eskilstuna 1988 efter ett antal år i Värmland och Västergötland

Paret var borta från Eskilstuna större delen av 1960-talet och 1970-talet. Märta Borgedahl som föddes 1912 på söder i Eskilstuna hamnade där eftersom fadern Edvard Folke fick en tjänst som folkskollärare på Tunafors skola.

Han var bondson från Gästrikland, men ville inte satsa inom jordbruket, utan tyckte om att läsa. Därför studerade han i stället på läroverket i Uppsala.
– Men vi var vid hans släktgård i Gästrikland på somrarna när jag växte upp, fortsätter Märta. Det var roligt.

Fadern var väldigt intresserad av kultur, minns Märta.
– Han klippte bland annat ut alla bokrecensioner i Eskilstuna-Kuriren, minns jag. Jag har själv figurerat en gång i tidningen. Det var 1929 när jag skrev svar på en insändare där någon kritiserade att man skulle blanda pojkar och flickor i samma klass på gymnasiet.

Tog studenten 1932

Märta Borgedal valde som sagt samma yrkesbana som fadern. Det gjorde även systrarna. 1932 tog hon studenten i Uppsala, som naturvetare med ämnena matematik och fysik som specialitet. Hon visar bilder från den tiden. De var 19 i klassen som klarade sig. Hon fick sen sin första tjänst på Eskilstuna flickskola – riven nu, men den låg i Smörparken. Hon tjänstgjorde där 1939-43.

– Men sedan var jag hemma i nio år med mina fyra barn. Det var en bra tid. Jag tyckte om det. 1952 började jag arbeta igen.
– Min man hade metallindustri. Det var därför vi flyttade runt en del som till Årjäng och Axvall.

På alla platser hade Märta lärartjänster. Hon gick dock i pension 1977. Då bosatte hon och maken sig ett antal år i Hjo, eftersom hennes syster bodde där.
– Det var också bra år, minns Märta. Och jag tycker det varit berikande att jag flyttat runt en del i livet, inte bara bott i Eskilstuna.

Många minnen

Att ha levt ett helt sekel är förstås mäktigt. Lite perspektiv får man om man tänker att Märta Borgedahl minns spanska sjukan som härjade efter första världskriget där föräldrarna både hade vänner och vänners barn som dog i sjukdomen.

Hon har förstås också klara minnen från andra världskriget och brukar säga ibland att den enda gång hon varit glad för någons bortgång var när Hitler dog.

Ha en bra 100-årsdag!
– Tack!