Han verkar inte bry sig det minsta om att en betydande del av Raws gäster verkar mer intresserade av öl och skrål än av honom. Tvärtom ger Oskar "Moto Boy" Humlebo allt till den publik som faktiskt kommit för att se honom.
Den klockrena falsettsången skär genom luften och träffar rakt i själen. Moto Boys sångteknik skvallrar om hans bakgrund som korgosse, och sättet han sjunger på skapar ett sakralt lugn över uppträdandet.
Musiken sprider en harmonisk stämning och blir till bomull som fyller hela lokalen. Plötsligt känns det störande barsorlet väldigt avlägset. Publiken applåderar också länge och från hjärtat efter varje låt.
När Moto Boy uppträder förvandlas han mer till en röst än en artist. Hans stämma är så stark att när han sjungandes tar ett par steg tillbaka från mikrofonen är det som om ljudnivån från högtalarsystemet inte sänks. Få sångare jag har sett har en sådan intensiv närvaro på scen. I varje fall inom de populärkulturella musikgenrena. Konserten förvandlas därför från ett musikaliskt framförande till en upplevelse.
Läs hela artikeln i måndagens papperstidning