Men förstås har det inte varit enkel under alla dessa år i ett nytt land.
Varför kom du hit?
– Jag träffade en svensk man och vi bosatte oss först på västkusten.
Galina hade då en examen som ingenjör med inriktning elektronik i bagaget och många års arbetslivserfarenhet. Men som så många andra invandrare upptäckte hon att hennes utbildning inte bara gick att översätta rakt av till svenska förhållanden.
Hon började i stället läsa på omvårdnadsprogrammet i Lysekil, för att bli undersköterska. Hon har jobbat som det sedan dess, dock aldrig som fast anställd.
– Sen separerade jag och min svenske man – men vi är vänner i dag och träffas ibland. Jag tyckte det var lite långt hem att bo kvar på västkusten. Krångligt att åka från Landvetter till S:t Petersburg där jag har min dotter och barnbarn. Jag ville flytta närmare östkusten.
Galina hamnade först i Katrineholm. Arbetade där på Igelkotten. Sen blev det jobb inom äldreomsorgen i Västervik och 2005 hittade hon på Internet ett vikariat på äldreboendet Marielund i Eskilstuna.
Sedan dess har hon bott här. Hon har även arbetat som vikarie på Mälarsjukhusets avdelningar för ortopedi respektive stroke.
– Men eftersom inget jobb var fast utbildade jag mig också till tolk på Åsa folkhögskola och har haft lite sådana uppdrag via Eskilstuna kommun under åren. Men det är inte så många rysktalande i Eskilstuna som behöver hjälp, så det är inget som efterfrågas nu.
Trivdes du inom vården?
– Ja, jag tycker mycket om människor. Man jag kunde inte släppa jobbet när jag kom hem och var ledig, utan tyckte synd om den dementa kvinnan utan anhöriga . . . och så vidare. Det blev jobbigt i längden.
Hur är det i Eskilstuna?
– Visst är det ensamt i bland. Det finns inte så många med min bakgrund i stan. Men jag trivs i Fröslunda. Det är lugnt och fint. Och Internet har inneburit en öppning för mig. Jag har fått kontakt med vänner i mitt hemland, har till exempel varit i Moskva och hälsat på dem.
Beskriv dig själv?
– Jag vill hela tiden lära nytt, inte fastna.
Och Galina verkar vara en kvinna som är van att klara sig själv, som reder sig.
Ha en trevlig födelsedag!
– Tack.