Arja såg dagens ljus i Tammela, men växte upp i Rauma på den finländska västkusten.
– Jag ville bli journalist eller regissör och sökte båda utbildningarna i Finland, säger Arja som först ville ut i världen och se sig omkring.
Hon hade släktingar i Eskilstuna och sent 60-tal åkte hon till Sméstan för att tjäna ihop lite pengar genom att sommarjobba på lasarettets tvätteri.
– Min faster var tillsammans med Folkets sportchef Börje Carlson och de propsade på att jag skulle komma hem till dem för att träffa en kollega till Börje.
– Det var för övrigt den 4 juli 1969, tillägger Arja.
Kollegan var Folkets dåvarande sportreporter och sedermera legendariske murvel Ulf Claesson – tycke uppstod och alla Arjas planer på att upptäcka världen skingrades för vinden.
– Det var rösten, hans fina sätt att prata på och hans stora fina näsa jag föll pladask för, säger Arja och bjuder på ett rungande skratt.
– Så här med facit i hand kan jag säga att han är en glad och tillåtande prick precis som jag, förtydligar hon.
Trots att det förflutit drygt 44 år sedan den där första dejten lyser det kärlek om Arja när hon talar om sin Uffe och även visar bilder på de unga tu från när det begav sig.
Det blev universitetsstudier i bland annat psykolog, pedagogik, svenska och informationsteknik och därefter blev Arja lärare på Studiefrämjandet där hon lärde landsmän det svenska språket.
– Efter ytterligare några kurser fick jag jobb som mellanstadielärare, säger Arja som dock inte gett upp journalistdrömmen.
Som snart gick i uppfyllelse – tack vare en utbildning på Sveriges Radio.
– Efter utbildningen frilansade jag några år och 1977 fick jag fast anställning.
Radiominnena är givetvis gigantiskt många efter 40 år i yrket och där Arja provat på det mesta från nyhetsreporter och programledare till producent och teamledare.
– Jag har varit med och startat två nya kanaler. Radio Sörmlands premiärsändning tillika min första direktsändning 9 maj 1977 och Sveriges Radios första digitala kanal P7 finska 1997.
Nämnas bör att Arja var en av sex utvalda som blev handplockade av SR:s vd Ove Joanson för att planera och sjösätta den finska digitala kanalen när Sisuradion drog igång.
Bland enskilda program nämner Arja gärna "Livstycken" där människoöden presenterades i reportage, intervjuer och självutlämnande berättelser och som hon gjorde med kollegan tillika kompisen Eva Insulander.
– Det var en riktigt rolig period. På den tiden fanns alla möjligheter, vi hade mycket fria tyglar och kreativiteten flödade, intygar Arja och låter påskina att organisationen är betydligt mer slimmad i dag.
Födelsedagen ska Arja fira med champagne, jordgubbar och choklad i goda vänners lag, men när hon blir pensionär på riktigt i februari, kanske det blir någon större fest.
– Jag ska vara programledare året ut och jobba med lite annat i januari innan jag slutar på riktigt.
Vad ska du göra som pensionär?
– Jag gick den tvåspråkiga 60-poängskursen "Kreativt skrivande" på Stockholms universitet för en tid sedan och det var väldigt givande så i fortsättningen hoppas jag det blir mer skrivande och mindre prat. Jag vill skriva betraktelser om olika saker, både på finska och på svenska. Vem vet, det kanske blir något om miljön på Sveriges Radio, den kan jag ju rätt bra.
Hur känns det nu?
– Jättebra faktiskt, jag känner mig redo att gå vidare i livet. Men visst kommer jag sakna radiomiljön, arbetskamrater och kontakten med lyssnarna.
Vi blir kvar där vid köksbordet ett bra tag till – Arja, Uffe och jag – vi mumsar på smörgåsar, pratar om livet och åren som flytt.
När jag cyklar därifrån i kvällsmörkret är jag så där härligt glad i hågen man ofta är efter positiva människomöten.