Tommy Wesster och jag bestämmer träff på Stadsbiblioteket en förmiddag i oktober och rätt snart in i samtalet upptäcker jag att det kanske inte är världens bästa mötesplats.
Karlns samtalsröst är nämligen bland de absolut högsta jag upplevt.
– Jag har tinnitus och får ofta höra att jag pratar högt, men jag hör det inte själv, förklarar Tommy och bjuder på ett skratt som nästan får böckerna att ramla ur hyllorna.
Vår jubilar föddes i Stockholm och hamnade närmast omgående på barnhem.
– Min mamma lämnade bort mig direkt och efter något år blev jag adopterad av en familj i Lista. Det var en baptistfamilj ute på landet och jag fick det väldigt bra där, säger Tommy som senare fick bra kontakt med sin biologiska mamma och sin syster.
– Mamma fick tre barn och lämnade bort allihop, jag vet inte riktigt varför, men hon trivdes väl inte i mammarollen, funderar han.
Efter sjuårig folkskola blev det premiärjobb på Westermo Verkstad och i början av 60-talet flyttade han in till Eskilstuna där musikkarriären tog fart.
– Jag hade spelat orgel och gitarr tidigare, men aldrig bas. Erik Andersson fixade fram en bas åt mig och jag fick lära mig hantera den med tiden, säger Tommy som senare även skötte basen i bland annat Ejdetjärns, Eldorados, Olle Erikssons, Ludwigsson och Sandevärns orkester.
– Jag livnärde mig på musiken i perioder, men fick även jobba med annat till och från.
Tjänade du bra pengar på musiken?
– Nej du, man fick väl någon 100-lapp, men den gjorde man sprätt på dagen därpå.
Var det mycket party under turnéerna?
– Nej inte alls, vi var skötsamma killar och det var spelandet som gällde. Det var varken sprit eller andra droger på den tiden.
I slutet av 80-talet tillbringade Tommy drygt tre år på en fabrik i Tanzania.
– Det var ett projekt Gense hade där vi gjorde skottkärror, spadar och krattor. Tre jätteroliga år och jag trivdes som fisken i vattnet i den afrikanska värmen, intygar han.
Ett stort intresse under åren har varit racing – där Tommy ägnat sig åt såväl mekande som körning.
– Dock utan några större framgångar, erkänner han.
Än i dag blir det musicerande för vår jubilar - åtminstone ett par dagar i veckan.
– Så är det, jag spelar med Rekarne Folkdansgille i Dansens hus en gång i veckan, en del på Mälarsjukhuset och ute på äldreboenden.
Trots åldern ser vår jubilar närmast oförskämt frisk och fräsch ut – något som inte är en synvilla.
– Jag är frisk som fan, har inte en krämpa och är glad varenda dag jag vaknar. Ändå har jag inte varit särskilt rädd om mig. Fast jag slutade röka 1969 och för några år sen la jag även av med snuset, säger Tommy och bjuder på ett något udda, men smart tips till oss som eventuellt vill sluta snusa.
– Jag la mina använda snuspåsar i en gammal dosa och återanvände dem igen, igen och igen. Efter ett antal gånger smakade det ingenting av de begagnade prillorna och då var det lika bra att sluta, förklarar Tommy innan han skrämmer slag på övriga biblioteksbesökare med ett sista skratt.
Skön lirare.