En något butter ingress måste medges, men låt er inte luras – mötet med Agata Lauer var bland det absolut mest positiva undertecknad varit med om.
Snacka om att trivas med livet.
Agata föddes i Zakopane, men växte upp i Gliwice och utbildade sig till lärare efter grundskola och gymnasium.
– Jag jobbade som lärare i drygt två år innan halsen pajade. Jag klarade helt enkelt inte att stå och prata hela dagarna, säger Agata när vi träffas en vecka före bemärkelsedagen.
Hemma i Polen var Agata en framgångsrik fäktare – hon tävlade i florett och tog såväl silver- som bronsmedalj vid de polska mästerskapen i lag för klubben Piast Gliwice.
När hon var 25 år gick flyttlasset till Eskilstuna.
– Världens största kärlek tog mig hit, säger Agata och ler så där härligt glatt.
– Jag kom hit en fredag och började jobba i köket på Mälarsjukhuset klockan sju på måndagsmorgonen två dagar senare. Det var en fantastisk atmosfär där i köket och alla gillade varandra. Efter en tid i köket började jag på kaféet och där hjälpte mina arbetskamrater mig med svenskan. Dom var helt underbara mot mig, säger Agata.
Efter tiden på Mälarsjukhuset blev det studier i svenska och konstvetenskap på universitetet i Stockholm innan dottern Kamila kom till världen och Agata var mammaledig.
– Jag har en fantastisk dotter, andra föräldrar får ursäkta, men Kamila är utan tvekan världens finaste, säger Agata och ser hur trovärdig som helst ut.
Efter ledigheten var Agata avdelningschef på Folkuniversitetet i Eskilstuna, vilket "var en fantastisk tid med briljanta medarbetare" och numera sitter hon på länspolismästarens expedition då hon arbetar som registrator inom polisen.
– Ett fenomenalt roligt jobb där det händer nya och intressanta saker hela tiden, dessutom har jag världens bästa arbetskamrater, intygar hon.
Vad gör en registrator?
– Ser till så att alla papper hamnar på rätt plats – och det finns gott om papper hos oss.
Agata är med i Eskilstuna Filmstudio, den kvinnliga bokklubben "läs-käring-läs" (enligt polsk översättning) tillsammans med runt dussinet andra polskor och dansar afrodans varje onsdag.
– I bokklubben träffas vi hemma hos varandra var sjätte vecka och afrodansen leds av världens mest underbara danslärare, Caroline Diallo, säger Agata och närmast kräver att jag skriver detsamma.
– Dessutom är jag med i polska föreningen här i Eskilstuna. Vi är runt 100 medlemmar som träffas med jämna mellanrum. Vi har en svampplockarträff varje år och olika fester som till exempel majfest, sillfest och nyårsfest, fortsätter hon.
Finns det så många polacker i Eskilstuna?
– Ja då, det finns säkert uppemot tusen människor med polskt ursprung här.
Hur skulle du beskriva dig själv i korta ordalag?
– Jag är lycklig, mogen och social.
I dag fyller du 50 år – hur känns det?
– Jättekul, jag är beordrad ner till Polen och åkte dit i lördags. Allt som händer där blir en överraskning för mig – jag vet absolut ingenting. Sedan kommer jag hem till min födelsedag och den infaller på självaste askonsdagen vilket betyder början på fastetiden enligt katolsk tradition. Då måste jag ta det lugnt, en sådan urgammal tradition kan inte min lilla födelsedag bryta. Det blir alltså lugnt med de närmaste och besök i katolska kyrkan på Djurgårdsvägen. Men på torsdag händer det saker, vad vet jag dock inte. Mina väninnor har sagt att jag ska vara klar halv sju. Det blir en total överraskning, allt enligt gruppens tradition och jag är fruktansvärt nyfiken.
Önskepresent?
– Ingenting speciellt.
Framtidsdrömmar?
– Flytta till Italien och leva där som pensionär. Jag älskar maten, klimatet, kulturen, språket och alla trevliga människor där.
Slutligen måste vi berätta att chocken Agata möttes av vid första åsynen av Eskilstuna har gått över vid det här laget.
Och det med råge.
– Ja verkligen, det är en otrolig skillnad mot då, Eskilstuna har blivit mycket vackrare. Och vackrare blir det hela tiden.