Jag gick från soffpotatis till hurtbulle

Dagens krönikör och föredetta soffpotatisen Anna Hansson.

Dagens krönikör och föredetta soffpotatisen Anna Hansson.

Foto:

Övrigt2017-08-01 05:05

Jag gjorde ett test för typ 20 år sedan som fanns i de flesta ungdomstidningar. Ett sånt där som går ut på att svara på x antal frågor och så svarar tidningen (eller mobilen/datorn nu för tiden) på vad jag är för person. Typ: Du är modiga Arya Stark i Game of Thrones – bild på skådespelaren Maisie Williams med svärd.

Jag kommer ihåg testet väl. Kanske eftersom jag blev så stött. Jag var en banantyp (ja, det var ett test om vilken sorts frukt en var). En mosig banan. Beskrivningen av mig var något i stil med: en snäll person som föredrog lugn framför stim och stök. I mina öron: en soffpotatis som gillade att chilla. Jag älskade visserligen att läsa, vara hemma och behövde ibland en paus från mina vänner för att vara själv. Men jag ville så gärna vara en pigg kiwi. En som hoppade ur sängen. Hade hundra saker på gång och såg till att saker händer. Syrlig och poppig. Inte mild och mjuk.

Någon gång i högstadiet blev mitt bananskal ludet och grönt. Fruktköttet hårdnade. Jag var i baskethallen sju gånger i veckan (minst), sjöng i kör och parerade det med kompisar, kaffe, fester och läxor. Mina föräldrar försökte få mig att varva ned. Jag stack utomlands direkt efter studenten i stället och var borta i fem år innan jag flyttade hem på riktigt – och flyttade igen.

Nu läser jag knappt böcker längre. Jag hittar inte tiden och föredrar att lyssna på ljudbok medan jag pendlar, lagar mat, städar eller tränar. Det är sällan jag har en kväll utan en endaste plan.

Jag vet inte hur men det bara blev så. Jag ville visserligen bli en kiwi men det var inget jag strävade efter. Helt plötsligt var jag bara van vid att vara fullbokad.

Det är nu slutklämmen borde komma – att jag längtar tillbaka till bananlivet, till lugnet och djupa andetag och mindfulness. Men jag gillar mitt uppbokade kiwiliv, precis som jag gillade bananlivet. Jag har mycket att göra men hinner, nästan alltid, stanna upp och andas lite extra. Jag sörjer att jag föraktade mitt behagfulla bananliv och trodde något annat var bättre. Det misstaget tänker jag inte göra om som kiwi.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!