Rainer blir rätt paff när vi hör av oss angående födelsedagsintervju – det är nämligen inte han som skickat in svarskuvertet där någon plitat ned "Jag blir gärna intervjuad".
– Det måste vara någon i familjen som busat med mig, men det är okej för mig att ställa upp, säger han när vi bestämmer träff på redaktionen veckan före bemärkelsedagen.
När vi möts påpekar han tämligen omgående att han inte är påtänd.
– Jag har varit på Mälarsjukhuset och gjort en ögonbottenfotografering, det är därför pupillerna är så stora. Jag måste göra det för körkortets skull, förklarar han.
Rainer var alltså först ut i barnaskaran och föräldrarna ville gärna ha en dotter också, men efter femte sonen gav de upp och bara några år senare gick fadern bort.
– Mamma fick slita hårt för att få ihop det och som äldste son fick jag ta hand om och fixa mat åt mina bröder, säger Rainer.
Familjen hade släktingar i Eskilstuna och 1967 packade de ihop prylarna och flyttade hit.
– Mamma sa att hon gjorde det för vår skull, hon menade att det inte fanns någon framtid för oss i Strömsund, säger Rainer som gick sista året i grundskolan i Årby.
Direkt efter skolslut började han på ASSA Stenman, stack senare till Dalsland och jobbade på pappersbruk innan det var dags för lumpen i Nyköping.
– Sen flyttade jag tillbaka till Eskilstuna och körde lastbil på Mjölkcentralen i 15 år innan jag började i taxibranschen, redogör Rainer som körde som egen företagare på Eskilstuna Taxi i 13 år.
– Det var 13 tuffa år med mycket natt- och helgjobb, intygar han.