Vi har fått se moderaten Hanif Bali posera med vapen och kalla det satir när han fått kritik. Hanif Bali har också postat den gröna grodan, druckit mjölk och gjort tecknet för white power i samma tweet, samtliga referenser till vitmakt-rörelsen. Och han har kommit undan med det...
Det är kanske inte så farligt ändå, tänker du kanske. Lite humor måste man väl ha?
Jo, om det var humor det var frågan om.
Vi har väl alla skrattat åt satir som Lorry och ungdomarna som inte har någon lokal. Eller åt Jan Stenmarks underfundiga teckningar som skildrar det moderna Sverige.
Men de memes vi pratar om nu har en helt annan slagsida.
De högerextrema krafterna som nyttjar dem säger själva att de ska användas för att flytta fram gränserna för vad man kan säga i det öppna samtalet, satiren ska normalisera hatet. För normaliseras hatet är det lättare att ta nästa steg. Och nästa. Plötsligt är allt möjligt.
Som att lägga ner public service av politiska skäl då de anses vara för liberala...
På samma sätt arbetade nazisterna under 30-talet. Med veckotidningen Der Stürmer kunde nazisterna sakta flytta fram gränsen för hur man såg på judar åren innan förintelsen i Tyskland. De utmålades antingen som feta och giriga med stora näsor, eller som arbetsskygga, kriminella och opålitliga. De var omänniskor, inte lika mycket värda.
Och det man skrattar åt, det man hånar, tappar sitt värde. Miljoner och miljoner judar, romer, politiska oppositionella och handikappade mördades under bara några år i Förintelsen.
I samma anda, i satirens namn, ska utpekade journalistkollegor, politiker och beslutsfattare dingla i en lyktstolpe i Finspång, Hanif Bali kan adressera DN.s journalister när han håller ett automatgevär. Och jag får mail där jag påstås ha förstört det här landet.
Så när de som delar dessa memes pratar om att det är humor, håller jag mig för skratt.
Fotnot: Finspång är en nutida referens till Nürnbergrättegångarna, där krigsförbrytare fick sona sina brott efter andra världskriget. Flera dömdes till döden.