Pappan beställde alltid samma sak:
‒En besk och en söt.
Det låter som en scen ur Emil i Lönneberga. Men kyrkvärden Anton Svensson i Katthult skulle aldrig ha druckit öl och han var antagligen för snål för att bjuda sin förgrömmade unge till son på läsk. Nej, det handlar om min farfar Emil (sant!) och min far och jag fick höra historien från den sistnämnde i påskhelgen. Det hela bör ha utspelat sig på 50-talet, innan pappa började jobba som tonåring och så småningom fick en egen familj – och en bil.
Farfar hade aldrig någon bil, men han hade ett Magdeburgerspel och när jag blundar ser jag honom sitta på bänken utanför smedstugan i Toverum, i blåbyxor, rutig skjorta och grova skor och med de knotiga händerna kring dragspelet i knät. Minnet är antagligen från ett foto, men det lever ändå.
Och jag tänker på hur mycket som har förändrats till det sämre sen dess, men att jag inte vet om den känslan kommer naturligt med åldern eller om det faktiskt är så.
Det var ju inte bättre förr. Mycket var alldeles förfärligt illa. Vi lever längre nu, barnadödligheten är mycket lägre, svåra sjukdomar kan om inte botas så åtminstone hållas i schack, hårt arbete av dem som gick före oss gav oss kortare arbetsdagar och längre semestrar och vi har möjlighet att vara hemma länge med våra barn och att välja högre studier. Ibland tar vi allt detta för givet.
Men ändå. Hur skulle historien om vår tid låta om jag berättade för någon som var född på 1800-talet?
"Jo, förstår du, nästan alla har en telefon utan sladd som de bär i fickan men mest håller framför sig, lite som en kompass. Där går det att se bilder och läsa texter från hela världen. Film också. Och nästan alla gör det hela tiden. Vi pratar inte så mycket med varandra. Om du blir sjuk kan du träffa en doktor inne i din telefon och visa på film hur din onda hals ser ut. Vi börjar få bilar som kör själva och robotar som kan göra människors jobb. En annan sak är att folk är så arga nu för tiden. Men det är inte så många som säger det rent ut. I stället skriver de om sin ilska i sina telefoner och datorer och så kommer det fram till rätt person ändå. Folk kan vara arga på precis vad som helst. Och ute i världen är det oroligt. Många vill stänga in sig i sina länder. En affärsman som har blivit president i USA säger att man ska kunna grabba ta i kvinnors...eh...framstjärt hur som helst. Och det är bara en av många konstiga saker som han har sagt. Jag orkar inte ens dra dem."
Det är lätt att misströsta, när man undrar vilken värld vi har när barnen ska ta vid. Men både beskt och sött fanns förr och kommer att finnas även i framtiden. Utan en till synes ändlös vinter skulle vi rycka på axlarna åt vårtecknen. Utan Trumpen skulle vi inte uppskatta ledare med hjärta och hjärna. Utan digitalisering och robotisering skulle vi inte i slutänden inse hur mycket mänskliga kontakter betyder.
Så: en besk och en söt, tack. Ta käppen, farfar, och så tar jag brickan så sätter vi oss på bänken utanför och filosoferar.