Jag skämdes varje jul

Julen – en glädjens högtid sägs det och ja, jag har alltid älskat julen, men under några år slutade julaftonen ofta i tårar.

Övrigt2008-12-18 20:03
Frida Vilhelmson
<p>För det mesta löpte allt på som vanligt på julafton. Det var julbord vid 14.00 (eller kanske snarare 14.30 eftersom det ofta blev försenat), sen var det Kalle Anka vid 15.00 och så julklappsöppningen efter den lååååångtråkiga julkonserten med Kjell Lönnå (tog den aldrig slut?). <br /> <br /> Alla väntade på julklapparna, eller åtminstone jag och mina syskon. Min bror var till och med så nyfiken och ivrig att han ett år öppnade julklapparna i förväg...<br /> <br /> Vid 19-tiden var den sega väntetiden över och julklappsutdelningen påbörjades. Förväntansfullt öppnade jag julklapparna. Men just de här åren, i de tidiga tonåren, slutade det ofta med att jag smög in på mitt rum och fällde en tår, för jag skämdes så fruktansvärt.<br /> <br /> Ett år hade jag önskat mig ett nattlinne. Jag hade sett ett som jag tyckte var fint på H&M, vilket jag noggrant redogjort för i önskelistan. Men gissa om jag blev besviken när jag tog upp paketet och fick syn på ett annat nattlinne.<br /> <br /> Jag hade hellre varit utan nattlinne än att stå där med ett nattlinne som var superfult, alldeles för stort och som jag skulle bli tvungen att använda, eftersom jag nu hade fått det. <br /> <br /> Jag skämdes så enormt. Jag ville ju vara nöjd och tacksam, men det var jag inte. Inte det minsta. Jag var så besviken, men störst var själva skammen över att jag inte kunde säga tack, se glad ut och mena det. <br /> <br /> Det här var inte första gången som det blev fel. Däremot var det nog en av få gånger och kanske den första gången som mamma förstod att det blev totalt fel. <br /> <br /> Efter en smärre gråtattack i smyg, som min far ertappade mig med, så sa mamma "Vi kanske kan ge dem till mormor". Ja, för det var inte bara jag som hade fått ett. Min syster hade fått ett likadant i en annan färg.<br /> <br /> Jag insåg att till och med mamma tyckte att det var fult. Hon hade chansat eftersom nattlinnet såg fint ut i katalogen (det var beställt på postorder). Hur många gånger har man inte själv gjort ett sådant misstag? Till och med de allra fulaste kläderna kan ju se fantastiska ut i en katalog! Men nu insåg hon att chansningen inte varit så lyckad.<br /> <br /> Efter mammas kapitulering (hon gav upp rätt så fort) så kändes det bättre. Om inte ens hon tyckte om det så behövde ju inte jag skämmas för att jag tyckte att det var fult.<br /> <br /> Och det var nog någon gång kring den här tiden som mamma (kanske övertalad av pappa) började inse att det var bäst att fråga ordentligt vad det var vi önskade oss. Överraskningsmomentet fick stå tillbaka för säkerheten. <br /> <br /> Sedan några år tillbaka är julklapparna ganska ospännande. I 95 procent av fallen vet jag exakt vad jag ska få. Det låter kanske lite tråkigt, men det är SÅ skönt! Inga obehagliga överraskningar och ingen skam. <br /> <br /> Jag kan skratta gott åt de där jularna och samtidigt är det ju alltid lika kul att skratta åt mamma när hon diskret försöker fråga om jag behöver ett par tofflor, en tröja eller vad det nu kan vara, precis lagom till jul</p>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!