Inom de närmsta veckorna släpps korna ut på grönbete. Den 10 maj är det betessläpp för allmänheten, något som brukar locka nära 1000 personer.
– Vi hoppas att det ska bli grönt snart så vi kan släppa ut djuren, det blir mycket dyrare att ha dem ståendes inomhus. Då kan de beta fritt i stället för att vi ska behöva mata dem, det är inte kostnadseffektivt, säger Martina Schagerlund som drivit Rekarnekött i tio år.
Men än så länge befinner sig korna, tjurarna samt de nyfödda kalvarna inomhus i olika ladugårdar. För tillfället har de 250 djur som alla har en speciell del i verksamheten. De fem tjurarna är rena avelsdjur som har som enda uppgift att föröka sig med korna. Kossorna, som är 98 till antalet, däremot ska antingen föda kalvar eller gå till slakt, det hela beror på vad Martina Schagerlund bestämmer utifrån olika kriterier.
– Vi skickar ungefär 100 djur per år till slakt. Köttet går till olika återförsäljare, huden till bilindustrin och ben och andra delar till bioanläggningar. Hela djuret tas om hand, säger Martina Schagerlund.
Att allt fler väljer att äta mat fri från animaliska produkter är inget hon märker av. Sedan hon tog över gården utanför Eskilstuna för tio år sedan har hon märkt av två huvudsakliga förändringar.
– Producenterna har blivit färre, och så kommer folk längre och längre ifrån vår verksamhet. När det är kosläpp är intresset jättestort, men det är enda gången.
Köttet som Lindholms gård producerar är inte kravmärkt. För även om personalen på gården tycker att det är en självklarhet att djuren ska må bra och att köttet ska vara lokalproducerat och fritt från antibiotika är kravmärkt inget de i dagsläget strävar mot.
– Då skulle vi behöva ändra om fodret. Vi odlar det själv men inte enligt alla de regler som krävs för att nå märkningen, det skulle inte vara hållbart ekonomiskt för oss.
Hon menar att utbudet på kött, och då speciellt närproducerat, inte kan möta den efterfråga som finns.
– Varje vecka säljer vi två djur till Ica Ekängen, det ger cirka 250 kilo färs, men de i sin tur säljer upp emot 3 ton köttfärs. Vi behöver kanske inte äta så mycket kött som vi gör i dag. Många köper det som om det vore spagetti, så gjorde vi inte förr.
Själv försöker hon att variera maten på tallriken, även om hon erkänner att det blir en hel del nötkött, och då helst från de egna korna.
– Jag skulle aldrig köpa gasförpackat nötkött, aldrig. Och jag äter inte kalv längre. En gång har vi slaktat en kalv för att det var stor brist på kalvkött, men det kommer jag aldrig göra igen, säger hon.
Då och då hamnar hon i debatt med vegetarianer och veganer som vill visa på forskning om att det är bättre för miljön att sluta producera kött.
– Då brukar jag säga att hela vår gård och mark skulle vara igenväxt och att inga grönsaker eller spannmål skulle kunna växa. Gödsel är en viktig del i kretsloppet. Vi har haft djur på våra gårdar i alla dagar, de behövs. En gång har vi fått besök av en djurrättsaktivist, men jag tror inte de ser på vår gård som en djurfabrik, så mer än så har det inte blivit. Jag älskar mina kor, säger Martina Schagerlund.