Ångesten som infinner sig, stressen och jobbet med att få tag på det stulna eller borttappade. Men också arbetet med att ersätta nycklar, körkort, problem med att handla och göra sker när plånboken med alla värdeföremål och kanske pengar, är borta.
Det här drabbade mig i onsdags.
Efter en kort, men mycket trevlig, after work i Eskilstuna, hastade jag till tåget för att åka hem till Strängnäs. Tåget stod inne på stationen och jag skyndade mig att köpa biljett och kastade mig på för att hinna med. Resan är kort och några mejl och meddelande på Facebook höll mig sysselsatt så att jag nära nog missade att gå av. Jag rafsade ihop mobil, väska, jacka och glasögon och hoppade snabbt av.
Kvar på tåget blev plånboken som i hasten inte stoppats ner i handväskan efter biljettköpet på Eskilstuna station.
Men det visste jag inget om då. Jag åt glatt middag med familjen och ignorerade att det ringde på min mobil. Först efteråt såg jag att jag kontaktats av en främmande kvinna som lämnat mig ett meddelande. Hon och hennes väninna hade sett mig hoppa av tåget, upptäckt min glömda plånbok och försökt nå mig via Facebook.
När jag fick tag i henne hade hon och väninnan hade de gått av tåget och lämnat över plånboken till tågkonduktören. Efter att ha tackat henne för hjälpen kastade jag mig över telefonen för att ringa SJ. Där svarade en vänlig person att jag var välkommen att ringa deras hittegods påföljande dag vid lunch. Men jag stod på mig och hon lovade att kontakta konduktören på tåget och lämna mitt mobilnummer.
Mindre än en minut senare ringde en mycket trevlig konduktör upp och frågade om jag kunde möte upp på Strängnäs tågstation en timme senare. Då skulle hennes kollega ha med sig plånboken och kunna lämna över den till mig.
Mindre än två timmar efter att jag glömt plånboken på tåget stod jag också med den - intakt - i handen igen. Och jag, som dessutom då skulle gå på semester två dagar senare, var överlycklig.
Vi journalister skriver mycket om brott. I dagens digitala värld med ett aldrig sinande flöde av information och journalistik i traditionella och sociala medier är det lätt att tro att världen blivit otryggare: ja, sämre.
Inget kunde vara mer fel. Det är bättre nu än förr även om det fortfarande finns orättvisor och brottslighet.
Därför borde jag inte bli så överraskad och glad över en rad främlingars hjälpsamhet. För det är såhär de allra flesta av oss reagerar - vi är goda och vi hjälper varandra.
PS. Tack till alla inblandade som hjälpte mig, jag är oerhört tacksam! DS