Resan tar cirka 45 minuter enkel resa, längre tid om det är halt ute. Det blir 1,5 timme om dagen, 7,5 timmar i veckan och drygt 30 timmar i månaden.
Ofta lyssnar jag på radio under resan, ibland talböcker. Men det finns också plats för en hel del reflektioner.
Det där med reflexer är något jag funderat en del på nu under den mörkare årstiden. Förr nöjde sig de flesta med en liten bricka som dinglade på sidan, och som lätt gick att stoppa ner i fickan när den inte behövdes. Sådana finns förstås fortfarande. De finns dessutom i många olika varianter numera – monster, änglar, stjärnor, snögubbar, hjärtan, blommor och så vidare.
Reflexbrickorna är ju bättre ingenting, men det finns effektivare sätt. Reflexvästar och pannlampor är suveräna. Min känsla är att fler och fler använder sådant. Joggare, cyklister, människor som är ute och promenerar syns ofta bra. Hussar och mattar är andra exempel, liksom jyckarna som ibland också har blinkande halsband på sig.
Om nu allt fler vuxna ser till att synas när de är ute i trafiken – varför gäller inte samma sak barnen?
Längs med den väg jag kör till jobbet står ofta barn och väntar på bussen. De står förvisso inte mitt på vägen utan bredvid, men ändå. Först på nära håll dyker de upp, mörka skepnader i olika storlekar. I bästa fall råkar det finnas någon liten reflexremsa på ryggsäcken eller jackan från tillverkaren. Lika illa är det i stan, få har reflexer.
Det är väl ändå lika viktigt att barn syns som att vuxna gör det. Fram med reflexvästarna – de får plats i väskan när barnen kommer fram.