Jägarnas riksförbund anser att 355 lodjur kan skjutas i år utan att Naturvårdsverkets referensvärde om totalt 870 lodjur underskrids.
I Sverige som är indelat i tre rovdjursförvaltningsområden; norra, mellersta och södra, beräknar Naturvårdsverket att det finns cirka 1 200 lodjur.
Sörmland tillhör det södra förvaltningsområdet tillsammans med Östergötland, Kalmar, Jönköping, Kronoberg, Halland, Skåne och Blekinge. I de åtta länen uppskattas lodjursstammen bestå av 24 familjegrupper och totalt cirka 130 djur. Jägarnas riksförbund ansökan avser licensjakt på 30 av dessa.
Det södra förvaltningsområdets länsstyrelser säger dock, via ordförandelänet Kronoberg, gemensamt nej.
Skälet är att flera av länen inte har uppnått den fastställda miniminivån och att marginalen behöver bli större.
Lennart Ekström är ordförande i Jägarnas riksförbunds Sörmlandsdistrikt.
Han säger att förbundets uppfattning är att marginalen mellan den fastställda miniminivån och det förmodade antalet lodjur är väl stor.
‒Det är väldigt stor säkerhetsmarginal. Med våra snöfattiga vintrar i syd och lodjurets naturliga skygghet vet vi att alla familjegrupper inte observeras och kommer med i statistiken. Inventeringsresultatet är därför en underskattning av verkligheten.
Hur många av de 30 lodjuren i södra förvaltningsområdet som skulle ha fällts i Sörmland är oklart.
‒Vi har inte specificerat någon fördelning mellan länen. Naturvårdsverket har förordat att rovdjuren ska förvaltas inom förvaltningsområdena, inte länsvis. Djuren bryr sig inte om länsgränserna när de rör sig i markerna, säger han.
Vad gör det om lodjursstammen växer?
‒En jakt på lodjur skulle gynna arten även om det låter motsägelsefullt. Det skulle, anser vi, öka acceptansen för arten samtidigt som vi strävar efter att uppfylla de mål för arten som beslutats av Naturvårdsverket. Samtidigt gynnar det andra jaktbara arter, främst rådjuren som beskattas hårt av lodjur. Man kan tycka att lodjuren också har rätt till viltet, men det kan räcka till oss båda.
På Svenska rovdjursföreningen välkomnar man länsstyrelsens nekande beslut.
Föreningens ordförande Torbjörn Nilsson:
‒Det finns ingen anledning att ha licensjakt på lodjur. Man bör i stället fokusera på skyddsjakt på de lodjur som gör skada. I norr brukar det handla om skador på ren och i söder får. Att licensjakt på lodjur skulle skapa större acceptans har jägarorganisationerna sagt i 20 år. Men varje gång man har utökat möjligheten att jaga rovdjur så vill de ändå jaga fler, och ha så få rovdjur som möjligt, säger han.
Rovdjursföreningen har inte satt någon gräns för hur många lodjur det är rimligt att ha i landet. Fler än de 1 200 som finns i dag är dock något man hoppas på.
‒Vi vill ha långsiktigt livskraftiga stammar. Det första rovdjurspolitiska beslutet i riksdagen, 2001, satte miniminivån till 1 500. Då fanns det knappt några lodjur söder om Värmland. Nu är den glädjande nog spridd i hela landet. Men miniminivån har sedan tyvärr sänkts i omgångar för att tillgodose jägarna.