Det gick liksom aldrig att slappna av. EB hade jättegrepp på Eos i tre perioder.
Men när lika mycket hade gått i Umeå låg hemmalaget, som behövde vinna för att Eskilstuna skulle kunna klara sig kvar i Damligan, under.
När det svängde i Västerbotten tappade EB sin ledning så det i stället blev högdramatiskt i Sporthallen.
– Vi visste inget om läget i den andra matchen. Det var nog lika bra det, säger Jenny.
Ängefjord hittade flytet
För EB:s säkra ledning försvann i ett nafs när Lisa Ängefjord började bomba i skott för gästerna från Lund. Det stod 60–61 med tre minuter kvar.
– Vi ställde verkligen till det för oss. Att vi vann så lätt borta var för att vi hade löjligt hög skottprocent. Eos är bra men som tur var kunde vi reda ut det, säger EB:s klart bästa spelare i hela kvalet, Pam Rosanio.
– Jag kan tänka mig att publiken blev lite orolig i slutet, tillägger hon med ett skratt.
EB fixade dock 62–61, stängde bakåt och fick chansen att avgöra. Det var då Jenny klev fram, satte en tvåa, foulades och prickade efter en timeout också i bonuskastet.
– Jag försökte tänka så lite som möjligt före straffen. Annars hade det nog bara blivit fel. Men båda skotten kändes bra direkt jag släppte bollen, säger hon.
Vid 65–61 fick Eos skjuta desperat vilket förstås inte gick.
Lagledaren showade
Sen bröt det galna jublet ut. Spelarna skrattade och fällde glädjetårar, assisterande coachen Micke Blomqvist grät mest av alla och kramade alla som kom i hans väg.
Sen tog lagledaren Morgan Nyberg Boussard över och körde alla rörelser i dansen som bröderna Herreys hade till Diggiloo, diggiley.
– Att jag kan hela dansen visar väl mest hur udda jag är, skojar ”Mogge” efter sitt enormt bejublade framträdande som han hade lovat spelarna att bjuda på om allt löste sig.
Och trots två inledande kvalförluster – dessutom hemma – blev slutet precis vad de hade önskat sig.
Eskilstuna Basket får spela i Damligan även 2009/2010.
Stefan Alhag
stefan.alhag@ekuriren.se
Foto: Veronica Karlsson
veronica.karlsson@ekuriren.se