Inför det faktum att han snart fyller ett halvt sekel är Flensbon Kaj Johansson något kluven.
– Man förstår inte riktigt själv att man är så gammal. Jag undrar fortfarande hur någon kan våga ge mig så stort ansvar i frågor, jag är ju så oerfaren?
Men det stämmer förstås inte. När Kaj Johansson i mars firar sin födelsedag på Mellösagården lär många av de över hundra gästerna ha någon politisk anknytning. Engagemanget för samhällsfrågor är något de flesta förknippar med Kaj, som under 30 år varit medlem i Vänsterpartiet.
Miljöfrågan viktig igen
– Min första stora strid var kärnkraftsfrågan, säger Kaj, en fråga som är aktuell igen, i och med alliansens nya politik för kärnkraft.
Kaj Johansson var motståndare redan 1979 och är det ännu. Miljöfrågan är viktig för honom, även om han inte är den mest fanatiska källsorteraren.
– Jag tycker att man måste agera på en högre nivå. Om fabrikerna vid kusten får stå för halva Sörmlands utsläpp blir det lite fånigt när folk tjatar om att man ska kolla ringtrycket på bildäcken. Även om jag gärna gör det också, tillägger han och berättar att han också arbetat för att få en återvinningsstation hemma i bostadsområdet i Flen.
En ort som han, med undantag för några utflyktsår i Göteborg och Stockholm på 1980-talet, varit trogen ända sedan han som sexåring flyttade hit från födelseorten Viggbyholm. Flen är en fin liten stad, tycker han, och tillägger att flera av hans mest minnesvärda lokalpolitiska strider har handlat just om att bevara småstadskänslan. Striden om Violgården som skulle läggas ner är ett exempel Kaj särskilt minns, precis som kampen mot att bygga ett inomhuscentrum i Flen i stället för att rusta upp den gamla miljön.
Talar gärna om klass
Han medger att han har svårt att inte bli engagerad när han stöter på saker han ser som orättvisa. Det finns så mycket diskriminering, tycker han. Men dygnet har bara 24 timmar, så hur väljer han sina strider?
– Jag försöker att ha ett underifrånperspektiv. De där uppe har redan så många beskyddare, säger Kaj Johansson som tycker att klassamhället är ett levande faktum än i dag.
– Man kan absolut tala om att det finns klasser. Det finns en elit som har makt både ekonomiskt och över debatten och kulturen, samtidigt som andra är i den meningen maktlösa.
Att få Kaj Johansson att lämna politiken är troligen svårt. Förutom uppdraget som fritidspolitiker är hans egentliga jobb att vara IT-ansvarig för sitt parti. Men ett stort fritidsprojekt är ändå på gång. Vid hamnen i Sparreholm ligger Olydia – den snart färdigbyggda husbåten.
– Jag tänkte först skaffa en sommarstuga, men eftersom jag har min muskelsjukdom så har jag svårt att komma ut i naturen. Men jag älskar vatten så en husbåt blir perfekt. Olydia heter hon, för jag räknar med att den blir lite olydig att styra, berättar Kaj och skrattar.