Att Anna Jörgensdotters nya roman handlar om den framväxande nazismen och fascismen på 1930–talet i Sverige samtidigt som nazister och rasister i Sverige 2017 hörs allt högre, ger i allra högsta grad en extra dimension till läsningen. Solidärer utspelar sig åren innan andra världskriget, under det spanska inbördeskriget som Franco och fascismen till slut vann, efter ett antal blodiga år. I Gävle finns Ingemar och Klara, förälskade i varann och engagerade i politiken båda två. Men missförstånd för dem ifrån varandra. Båda vill något mer och större än fabriken och hamnen, vill göra skillnad, kämpa en socialistisk och frihetlig kamp. Men Klara väntar barn, vilket tycks försegla hennes öde. Ingemar däremot har inget förutom sina egna våndor som håller honom fast vid något. Så till slut gör han handling av allt storslaget prat. Han reser som frivillig till Spanien.
Romanen är rik och växlar mellan olika berättelser, platser, personer, tider och dimensioner. Klara i Gävle, med barnet, tidningarna, arbetet. Ingemar mitt i ett krig som bara blir alltmer obegripligt och brutalt. Det är fler personer som Anna Jörgensdotter fogar i sitt stora romanbygge och i skildringen av kriget i Spanien går jag som läsare vilse bland både karaktärer och krigets utveckling. Tänker att det är en mening med att skildra kriget så, som ett vimmelkantigt kaos av intryck, blod, rörelse fram och tillbaka, platser och minnen, drömmar och skräck.
Klara för sin egen kamp. Hon väljer frihet och politik OCH barnet. Hon vägrar välja bort något, vägrar låta sig reduceras och krympa. Hon väljer världen, kampen, sina fria tankar hand i hand med kärleken till sitt barn och till en familj som blev en annan än hon drömt, men ändå hennes liv.
Anna Jörgensdotter är episk, politisk och magisk i "Solidärer". Hon säger att vi både lever och drömmer våra liv och att i den politiska kampens innersta kärna finns alltid kärleken i och mellan människor. "Solidärer" är en vitt omfamnande roman om människor och kärlek, vänskap och kamp.
Camilla Carnmo