Müller är en tyskspråkig rumänsk invandrare i Tyskland. När hon talar sitt modersmål får hon beröm av sina nya landsmän för att ha lärt sig tyska så bra. I en intervju säger hon att det fått henne att känna att hon inte har något språk. Jag vet inte vad det skulle betyda – tydligen har hon tillräckligt med språk för att vinna Nobelpriset. Kanske menar hon att när omgivningen felaktigt tror att det finns ett annat språk som ligger henne närmare berövas hon den självklara äganderätten till tyskan. Eller så menar hon något helt annat. Oavsett vilket väcker Müllers språkliga alienation min nyfikenhet.
Hon skriver om förtryck. I sin senaste roman, Atemschaukel, beskriver hon tillvaron i ett sovjetiskt fångläger på 1940-talet. Det sägs att hon struntar i kronologin och i stället borrar ner sig i detaljer som, uppfattar jag det, gör att läsaren liksom känner igen tillstånd de aldrig upplevt. Rädslans mjukhet i benen när säkerhetspolisen knackar på dörren. Fånglägrets cementdamm som letar sig in överallt. Känslan av för kort klippta naglar.
Hon skriver om Ceaucescus förtryck, om småaktighet och korruption inom den tyska minoriteten i Rumänien. Vilket får mig att hungrigt se fram emot att få kunskap om denna befolkningsgrupp vars existens jag aldrig ens reflekterat över.
Visst hade det varit roligt om Akademien utsett till exempel Amos Oz till vinnare. Då hade jag här kunnat ge förstahandsinformation om prisvinnarens många kvaliteter, om hans oöverträffade förmåga att sätta ord på ensamheten i gemenskapen, eller något liknande.
Nu får jag i stället, tillsammans med många andra föreställer jag mig, ur Svenska Akademiens hand mottaga ett boktips. Eller rättare sagt ett författartips. Det känns nästan lite högtidligt och jag tackar och bockar.
Det är nog det jag tycker bäst om med Nobelpriset i litteratur. Det är en recension så storvulen att den hörs. En stämpel på ”god litteratur” så oförblommerad att jag inte provoceras utan tvångsmässigt måste ta reda på vad det är litteratureliten anser är så förträffligt med Herta Müller.