Dagens Strängnäsbor förknippar nog Ugglans park med allsångskvällar, julgransplundringar och nationaldagsfiranden. Men parken har en lång historia och har varit allt från trädgård och skolgård till mordplats.
Namnet Ugglans park sägs komma från en man vid namn Petter Uggla. På 1600-talet arbetade han som konsistorienotarie, alltså stiftssekreterare. Han hade lånat ut pengar till Eskilstunas borgmästare Josua Fogman, son till den tidigare kyrkoherden i Strängnäs. När Fogman inte kunde betala tillbaka överläts det som tidigare hade kallats Pastoris tomt till Petter Uggla. Det skriver lokalhistorikern KK Leijonhufvud i En bok om gamla Strängnäs från 1925.
När Petter Ugglas son dog 1706 testamenterades tomten till domprosten, och den skulle komma att tillhöra kyrkan ända till 1866 innan staden tog över den. År 1868 användes delar av tomten för folkskolans planteringar och flera av träden härstammar från den tiden. Då anlades också promenadvägar och gräsmattor.
I gamla dokument från 1600-talet kallades området, som då var mycket större, för Ugglas tomt och Ugglas trädgård. Men redan när KK Leijonhuvud skrev sin text hade bokstaven "n" gjort entré i namnet. Han kallade mestadels området för Ugglans tomt. Sedan dess har alltså även ordet tomt bytts ut mot park.
En som inte är så förtjust i det "nya" namnet är Strängnäsbon Bodil Hammar. Hon är engagerad i Guideföreningen Strängnäs Mariefred, och visar ofta upp parken för både turister och bofasta.
– Då berättar jag alltid att det egentligen heter Ugglas park och vem Petter Uggla var. Några ugglor har aldrig funnits här såvitt jag vet, däremot bodde de uppe på kyrkoberget innan de gamla ihåliga träden där togs ner, säger hon.
Hon tror att "ugglans" är lättare att säga, och att det är därför namnet har tagit över allt mer. Hon tycker att det är synd, eftersom en bit av Strängnäs historia riskerar att försvinna om det gamla namnet faller i glömska. En del av skulden anser hon att kommunen har, som inte har tagit tag i frågan.
‒Men det kanske inte är värt att spilla krut över det längre, nu när Ugglans park har blivit så etablerat. Det är nog bättre att tala om varför det egentligen borde heta Ugglas park, säger hon.
Kultur- och fritidsnämndens ordförande Lars Larsson (M) berättar att frågan om namnbyte ständigt kommer upp på nämndens möten.
– Jag säger faktiskt själv Ugglas park. Men varje gång vi pratar om det i nämnden landar vi i frågan om vad syftet med en ändring är, och om det är rimligt att lägga så mycket tid och arbete på att ändra något som redan är etablerat, säger han.
Att genomföra ett namnbyte skulle innebära att kommunen måste byta ut skyltar och broschyrer, och ändringar måste göras i kartor. Det finns flera butiker och verksamheter runt parken som har valt att ta parkens namn – de skulle också behöva göra om.
– Jag har svårt att se att det är rimligt, även om jag är den första som håller med om att man ska vara noga med att visa upp sin historia, säger Lars Larsson.
Är det inte en del av vår historia att saker och ting byter namn? Ta Gustav Vasa till exempel, han gick inte runt och kallade sig så.
– Jo, naturligtvis är det en del av vår kultur att ord och namn utvecklas. Att man skapar nya uttryck är ett tecken på att tiden förändras, man hittar nya sätt att se på sin samtid.
Lars Larsson tror inte att frågan om Ugglas eller Ugglans park har dryftats för sista gången.
– Nej, den kommer att återkomma i nämnden, det är jag övertygad om. Och äldre Strängnäsbor som kan sin historia kommer att fortsätta säga Ugglas park.