Du känner inte mig, men jag känner dig. Du brukar inledas precis som jag har inlett här med vem du riktar dig till. Det kan vara ett "Kära Fredrik" om det är statsministern som får dig, ett "Bästa Beatrice" och du ska nå justitieministern eller ett "Till Kent Ekeroth, riksdagsledamot för SD" om det är till honom du riktar dig.
Det som utmärker dig är att du inte skrivs på papper och läggs i ett kuvert, får ett frimärke och skickas till din mottagare. Nej, du är lite mer än ett vanligt brev. Lite lurigare. Du riktar dig nämligen inte enbart till din adressat, och i de flesta fall är nog inte den ens först att läsa dig. Du publiceras i stället på tidningars debattsidor, i krönikor och på bloggar. Det är dina arenor. Och ditt mål är att nå så många som möjligt.
Författaren Jonas Hassen Khemiri är en som använt dig som slagträ i debatten. Ett helt uppslag på Dagens nyheters kultursidor. Och med dig nådde han långt. Över 200 000 klick fick artikeln på DN:s sajt, tusentals delningar på Facebook och Twitter.
"Jag skriver till dig med en enkel önskan, Beatrice Ask. Jag vill att vi byter skinn och erfarenheter. Kom igen. Vi bara gör det. Du har ju aldrig varit främmande för lite skruvade idéer (jag minns fortfarande ditt omtvistade förslag om att alla sexköpare borde få ett gredelint kuvert hemskickat)."
Det var i mars 2013 som Jonas Hassen Khemiris "Bästa Beatrice" publicerades. Samtidigt rasade kritiken mot projektet Reva som syftade till att verkställa fler avvisningar av papperslösa i Sverige. Du, som Öppet brev, blev bränsle på elden.
Först trodde jag att du var ett relativt nytt fenomen.
Du passar ju perfekt in i den digitala tidsåldern där du kan få den spridning du vill ha. Men jag inser att jag haft fel. Du går inte alls hand i hand med Twitter och Facebook, du går längre tillbaka än så.
Den 13 januari 1898 publicerades du i den franska tidningen L’Aurore. Och det var författaren Émile Zola som skrev dig.
"J’Accuse. Lettre au président de la république". (Jag anklagar! Brev till republikens president.)
Tydligen skakades Frankrike av en rättsskandal. En fransk officer av judisk börd anklagades för spioneri. Han fälldes för brottet och deporterades . Problemet var bara att den skyldige var någon helt annan, en högadlig major. Émile Zola gav sig in i debatten och krävde upprättelse åt den oskyldigt dömde.
Du delade då ett land i två delar, kära Öppna brev. I Nationalencyklopedien läser jag att du "väckte omedelbart ett oerhört uppseende".
Du lyckades. Visst tolkar jag dig rätt om jag skriver så? För visst är det debatt du vill väcka? Och visst är det förändring du vill nå?
Jag tror det. Du ger mig många exempel. Som när 15-åriga Moa Hansback använder dig för att nå statsminister Fredrik Reinfeldt. "Hur kan lagen vara så konstig så att om man dödar en människa går man fri med samhällstjänst men dödar man en farlig varg så blir det fängelse?". Eller när Borzoo Tavakoli genom dig vänder sig till Sverigedemokraternas Kent Ekeroth. "Det är faktiskt svårt för mig att avgöra om de islamska mullorna i Irans parlament är långsiktigt farligare för mänskligheten än du är i din roll i Sveriges riksdag.". Eller när den tidigare Eskilstunabon Anna Berglund bloggar till Fredrik Reinfeldt om bostadssituationen i hennes nya hemstad Stockholm:
"Bäste Herr Reinfeldt. Det är med förtvivlan och stort missmod jag skriver till er, då jag inte vet vem jag annars ska vända mig till, då jag behöver råd och stöd. Det var på väg hem ifrån arbetet (på vilket jag börjar arbeta på klockan 06:00 varje vardag) som tanken slog mig. Vem har rätt till en bostad?"
Hon skriver undrande om statsministerns son känt på den bostadscirkus hon befinner sig i:
"Jag kan berätta för dig vad han missar, för att lägga upp en annons på blocket har ett pris. Han kommer inte bli uppringd av män som flåsar i hans öra och som påstår sig ha legat med honom. Han kommer inte få sms av över 20 personer som erbjuder honom en lägenhet om han har sex med dom och han kommer inte bli ombedd att skicka nakenbilder på sig själv i utbyte av ett korttidskontrakt. Alla de gånger jag har lagt ut en annons, med telefonnummer (eftersom det faktiskt ökar chansen att få en lägenhet) så har jag blivit sexuellt trakasserad i veckor efter."
Över 100 kommentarer fick Anna Berglund när hon bloggade dig, Öppna brev. Hon blev intervjuad i olika medier. Hon nådde ut. Och hon fick svar.
Knappt en månad efter hon skrivit dig kan hon publicera brevet från statsministern, komplett med Regeringskansliets emblem i toppen och prydligt signerat av Fredrik Reinfeldt.
Jag ringer upp Anna Berglund för att höra vad hon tycker om dig såhär i efterhand.
– Det var inte riktigt menat att ha den formen utan skulle mer vara som ett riktat blogginlägg.
Hur tycker du att det fungerade?
– Uppenbarligen så fungerade det väldigt bra. Brevet fick viral spridning men jag tror mest att det var av ren slump, att rätt personer delade det vidare.
När svaret kom från Fredrik Reinfeldt beskriver Anna Berglund att det kändes surrealistiskt.
– Det var ju inte det som var mitt mål. Men det kändes häftigt att jag som ensam individ kunde nå fram.
Hur ser du på bostadsfrågan i dag, har ditt brev lett till några förändringar?
– Det är fortfarande en fråga som ingen tar i. Den ligger liksom begravd under jobb och skola. Men nu är det nära till valet, så vi får se vad som händer.
– För min egen del så är det så att jag har fått en bostad. Som tur är hade jag precis träffat en partner, annars hade jag inte haft råd.
Kan du tänka dig att skriva ett öppet brev igen?
– Ja, det är ett bra sätt att uttrycka en stark åsikt, att ha en tydlig antagonist. Jag tycker själv om att läsa den typer av texter.
Jag låter de orden avsluta mitt brev. Men jag antar att vi har anledning att mötas igen, Öppna brev. När någon har ett budskap de vill nå ut med verkar du alltid vara beredd.
Vi hörs!