Jag tycker inte om alla hjärtans dag. Det har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra.
Den 14 februari varje år känns det som att människor liksom tävlar om vem som slår hårdast på kärlekstrumman. Som om man försöker mäta sin kärlek i gigantiska rosbuketter, överraskningsresor och dyra presenter. Men för mig känns det bara fjuttigt.
Kärlek är det finaste vi har – och det mest basala. Vi blir kära vare sig vill eller inte och kärlek, precis som mat och sömn, är en nödvändighet för vår överlevnad.
Det är klart att kärlek kan kosta. Massor till och med. Jag tänker på om man förälskar sig i någon som man inte borde eller får förälska sig i.
Men för alla som tillåts älska fritt behöver visad kärlek verkligen inte kosta ett jäkla dugg.
Att få vakna bredvid någon man tycker om, borra in näsan i nacken och hålla om den personen är helt gratis. Och ovärderligt.
Så spara pengarna och visa kärlek i all sin enkelhet – för ingen bukett i världen kan slå det.