Men banklivet var egentligen aldrig hans grej. Det var pappan och bankdirektören Paul Karlman som ville att sonen skulle följa i hans fotspår.
– Jag kände mig aldrig bekväm med siffrorna och snart nog placerades jag på marknadsavdelningen där jag fick ägna mig åt utåtriktad verksamhet, hålla kundkontakt, resa runt och propagera.
Av åtta olika tjänster vill Alf Karlman framhålla framför allt två – åren på Strängnäs sparbank i mitten av 60-talet och året hos Barclays i London 61–62.
– I London träffade jag människor som fortfarande satt och skakade efter de traumatiska krigsupplevelser de varit med om. De hjältar jag sett på film suddades ut och jag förstod hur en riktig hjälte såg ut.
Röksparkampanj
– I Strängnäs några år senare hade jag kamrers status och ledde en röksparkampanj. Folk skulle sluta röka och spara pengar i banken. Kommer inte ihåg reglerna men i tidningen skrevs det meter. Mycket skojigt.
Så småningom slutade Alf Karlmans bankbana som vice vd på Rekarnebanken i Eskilstuna efter en rundresa Stockholm-London-Farsta-Stockholm-Nyköping-Strängnäs-Uppsala.
Som pensionär tog Alf klivit in i politiken. Entusiasmerad av en annan Alf, Svensson i kristdemokraterna, blev det KD som fångade hans intresse.
– Alfs budskap om Gnosjö-modellen fascinerade mig. Samhörigheten företaget-kyrkan-familjen är fortfarande ett framgångsrecept men med Göran Hägglund har det hamnat på undantag.
När Nils Lundgren presenterade sin Junilista tyckte Karlman att det var dags att byta fot.
– Det blev väl inte vad jag tänkt mig så när Miljöpartiet tog bort kravet ”glöm EU” kände jag att det var dags för ”klubbyte”.
Fem motioner
Nyligen fanns Alf Karlman med på partiets kongress i Karlstad med fem motioner i bagaget:
– Jag motionerade om att civilkurage bör premieras, att hästnäringen ska få samma regler som andra företagare, skatteavdrag för gåvor, avdragsrätt för fadderverksamhet i fattiga länder och att de kommunala revisorernas kompetens måste höjas.
Fick du något gehör?
– Ja, den om hästnäringen antogs.