Musik
Rockkarusellens riksfinal med Crucified Barbara och the Social Services som gästartister
Lokomotivet, Eskilstuna
Love and Duct Tape-sångaren Linus Nyman har i segerintervjuerna efter semifinal och final i Sörmland försökt få med det kryptiska uttalandet "Bring your own balloons" som lockbete inför nästa omgång av Rockkarusellen.
Båda gångerna strök jag det. Men kanske hade det gått bättre för Katrineholmsbandet om deras 60-tal medföljande fans tagit med sig ballonger till Lokomotivet i Eskilstuna. Nu blev Rockkarusellens riksfinal en rejäl antiklimax för Sörmlands representant. Luften gick ur de sju bandmedlemmarna och deras följe när det stod klart att gruppen kom sist av 13 band i finalen utan att få en enda poäng av juryn.
Lång väntan
Eftersom Love and Duct Tape var först ut på lördagseftermiddagen blev det en lång väntan för septetten och dess fans - en väntan på ingenting. Varför förstår jag inte. Gruppen gjorde en bra insats, men kanske var inte juryn vaken tidigt på eftermiddagen.
I riksfinalen var det bara jurypoäng som räknades, men det var ändå tydligt att publiken avgjorde. Många av finalbanden hade fått chartrade bussar att fylla med fans, och den mest framträdande supportergruppen lyfte sitt band till en klar seger. Nämligen den som följt med Safemode från Uppsala.
Gruppen var i och för sig duktig. Spelade tajt och fartfylld screamo/hardcore, om än väldigt mjäkig sådan. Men jag är övertygad om att deras högljudda fans avgjorde. Denna välartade skara hade förvandlat moshpit- och circlepit-studsandet till linedance. Moshpits och circlepits är den typ av mycket fysisk - och ibland blodig - dans där folk hoppar runt och studsar mot varandra, till synes i totalt kaos. Kan företrädesvis ses inom punk och vissa typer av metal.
Safemodes anhängare stod för en mycket prydlig och koreograferad variant där alla på en given signal delade upp sig i två led och sedan snällt och fint sprang mot varandra och hoppade sött upp och ner utan att skada varandra.
Överlägsen på scen
Safemode fick totalt 44 poäng från de fem deltagarna i juryn, tvåan Indevotion från Oskarshamn och trean Passion Lane från Haparanda båda 28. Specialpriser gavs till årets instrumentalist, slagverkaren Simon Selsfors i Pegasus från Söderköping och årets scenpersonlighet My Helmner i Indevotion.
Det sistnämnda var kvällens mest givna utmärkelse. My var överlägsen alla andra på scen. Hon såg väldigt blyg ut inför spelningen, men så bara exploderade hon. Se upp för den damen framöver. My Helmner var för övrigt en av hela två kvinnliga deltagare mot cirka 60 manliga i riksfinalen. Skrämmande.
Om arrangerande Studiefrämjandet tagit dit Crucified Barbara för att inspirera tjejer till att börja spela så var det ett stort misstag att låta det supertuffa rockbandet spela sist, efter prisutdelningen. Självklart åkte många långväga gäster direkt efter poängräkningen.
Betyder ingenting
Kvar blev en liten skara i en stor lokal - plus fyra av landets tuffaste musiker. Crucified Barbara var lätt lördagens höjdpunkt. Hoppas bara att Love and Duct Tape snabbt slickar såren och lär sig av den gruppen.
I längden betyder att vinna en musiktävling ingenting. Vem minns till exempel vilket band som vann Rockkarusellen ifjol? Nej, det som betyder något är att orka jobba hårt och jobba länge. Som Crucified Barbara gjort i över tio år. Orkar de det kommer Love and Duct Tapes medlemmar också att lyckas.