Kent behåller sitt kevlargrepp

Så skrev EK från Hultsfredsfestivalen 1995. 19 år har gått och Berg står kvar där på scenen, stadigare och mer strålande än någonsin. Det är slut med harvandet på andras festivaler, på Hultsfred, Roskilde, Arvika och andra saliga i åminnelse. Nu är det Kent själva som sätter ramarna, bokar förband, styr och ställer. Nöjer sig inte längre med att vara nyskapande i musik, går vidare och blir sina egna festivalarrangörer.

Kent är ett fenomen fullständigt utan motsvarighet i svensk rock och med sin Kentfest har de än en gång befäst sin position. Järngreppet om publiken sitter som kevlar och ur vill vi inte. Inte ens när regnet störtar ner över Gärdets gummigolv. Finner oss istället i att Kent kör sitt eget race och spelar flertalet av låtarna från senaste skivan – trots att det finns såar av gamla älskade Kent-dängor att ösa ur och som vi bara står och gapar efter som fågelungar. Envetenheten inger inget annat än respekt.

Liksom satsningen på att lyfta fram musiker på g och dessutom på ett sätt som lyfter upp även dem själva – tänker på körsångarna Miriam Bryant, Naomi Pilgrim och Ida Redig – påplussade med Beatrice Eli i duett med Joakim Berg i "Godhet". Fyra röster som fick Kent att låta ännu bättre.

Inte underligt att de fortsatte spela även sedan extranumren "999" och "747" tonat ut. "Mannen med den vita hatten" tystnade inte förrän fyrverkerierna satte in.