Kents hyllning till Eskilstuna

För vem har komponerat musiken till Eskilstunas 350-årsjubileum nästa söndag om inte – Martin Sköld!
Är möjligen en blödig typ, men blir snudd på rörd till tårar av detta faktum.
”En musikalisk och visuell resa från dåtid till framtid genom vatten, ljus,
laser och projektioner” utlovas.

Vi ska få se något storartat på den mörka oktoberhimlen ovanför Eskilstuna om en dryg vecka.

Med viss hjälp av kollegan Markus Mustonen som hade ”några ideér som låg och vilade” har Sköld nu komponerat något helt nytt till Eskilstunas ära.

”Ett spännande, överraskande skådespel över Eskilstunas vackra å” ska det bli minsann, berättar Martin Sköld på Kents hemsida och säger dessutom att han
blev smickrad över att få frågan om han kunde tänka sig att skriva något till jubileét.

Det är då det dallrar till i underläppen!
Ty tiden är en underbart pålitlig faktor .
Mot tiden har inte ens den mest uppstudsige rebell en chans. Medelåldern mildrar. Filar av. Ger nya konturer. Lägger skimmer.

Detta är alltså samme Martin som i begynnelsen av sin vandring från Sparreholm till stjärnstatus dissade Trista Tuna med ”Efter klockan sex en
vardag ser det ut som undantagstillstånd på gatorna”.

Mindre än 15 år senare är han beredd att ta hela smestan i famn och skriva en hyllning både till oss som dagligdags strävar på här mellan nio och fem
– och till pölen som flyter under Nybron.

Här vore det lätt att raljera om att åldern tar ut sin rätt och att när f-n blir gammal så blir han religiös och så vidare.
Men det är faktiskt inte ditåt jag vill komma.
Nej, jag känner mig bara upprymd och glad över att dom vill ha oss.

Även om dom är lite kärva och satt sig i sinnet på att aldrig le in i en kamera, så bultar bakom de coola fasaderna fyra hjärtan av guld – för Eskilstuna!

Vågen!