I dag röstar landet om en ny författning som ska lägga grunden för en fredligare samvaro mellan folkgrupper, sprida makten och minska ekonomisk misskötsel och korruption.
Den nuvarande konstitutionen har sin bas i brittiska kolonialtiden och har därefter kompletterats med ett lapptäcke av tillägg. De har ofta kommit till för att lösa dagsaktuella maktstrider och har sällan grundats i principiella resonemang.
Så gick det till när det politiska systemet 2008 tillfördes ett premiärministerämbete. Det var en del av en maktdelningslösning som satte stopp för det eftervalsvåld som höll på att slita landet itu. Premiärminister Raila Odingas maktbefogenheter och gränsen mot presidentens Mwai Kibaki har dock varit en ständig stridsfråga som har förlamat det politiska arbetet.
I den nya författningen finns ingen premiärminister. I stället byggs det in en raffinerad mekanism för presidentvalet. För att bli vald måste kandidaten inte bara få över hälften av rösterna, i första eller andra valomgången, utan även vinna minst en fjärdedel av rösterna i en majoritet av de 47 distrikten. Den här ordningen ska tvinga politikerna att söka brett stöd regionalt och etniskt, i stället för att som tidigare rikta sig till vissa folkgrupper – en strategi som fick förödande konsekvenser i förra valet.
Andra viktiga nyheter i den nya författningen är ett större regionalt självstyre – regioner har visat sig bättre på att hantera offentliga medel än centralmakten – och en starkare roll för parlamentet vid viktiga utnämningar.
Ja-sidan, där både president och premiärminister hör hemma och som stöds öppet av USA, samlar i opinionsmätningar 60-70 procent av befolkningen. Motståndet till författningsförslaget enar i sin tur en brokig skara där det finns såväl stora landägare, däribland förra presidenten Daniel arap Moi, som flera kristna samfund. De förra ser i författningstexten skrivningar som öppnar för beslagtagande av land som har tillskansats på ett ohederligt sätt. De senare anser att den nya författningen har för liberal inställning till abort och ogillar att den tillåter islamiska så kallade kadi-domstolar. Dessa beslutar i familjerättsliga frågor för muslimer och finns också i det nuvarande kenyanska rättssystemet.
Lite tyder på att dagens folkomröstning kommer att följas av våld. Ja-sidans seger blir så stor att resultatet inte lär ifrågasättas. Om den nya konstitutionen verkligen minskar de etniska konflikterna är en svårare fråga. Svaret kommer först när saker och ting ställs på sin spets – i presidentvalet 2012.