Trivdes du?
– Ja, jättebra. Mot slutet jobbade jag ständig natt, malde ströbröd. Men det var bra det också.
Kerstin gick också ner i arbetstid lite de sista åren.
– Fast jag jobbade nästan tills jag fyllde 65, gick bara något halvår tidigare. Tyckte jag gjort mitt då och hade börjat få artros.
Kerstin visar sina krokiga fingrar och handleder. För henne är det synd att ålderskrämporna hamnat just i de kroppsdelarna, eftersom ett av hennes stora fritidsintressen har varit att sy och brodera. De många tavlorna i lägenheten vittnar om det.
– Men nu kan jag inte hålla i nålen längre.
Hur är det med bakandet då, ägnar du dig åt det fortfarande?
– Jadå, lite grann. Tycker det är kul.
Annars är resor ett stort intresse. Kerstin Acimovic har tillgång till en liten sommarstuga norr om Belgrad. Senast i somras var hon där.
Bästa sommaren
– Det var den bästa sommaren på länge, jag bodde uppe i bergen och hade utsikt över Donau. Jag hoppas jag har möjlighet att åka ner i sommar igen. Jag har många nyfunna vänner i landet, trivs där, älskar naturen, maten, folket och kan till och med lite serbiska.
– Jag har också skaffat mig satellit-tv så jag får in program därifrån. Jag följer till exempel olika serbiska serier här hemma och försöker hänga med i största allmänhet.
Har du någon dröm?
– Ja, att vinna pengar och kunna göra en resa till Västindien. Jag tycker mycket om att resa.
Hur länge har du bott i Fröslunda?
– I över 40 år. Vi flyttade till Kärrhagsvägen 1968, sen bodde vi på Slånbärsvägen i 30 år och sedan åtta år tillbaka har jag haft den här lägenheten på Tallåsvägen.
Det är ett lugnt område. Jag är inte rädd att gå ut eller så på dagarna, men visst påverkas man av det som händer runt omkring, som tragedin i Hästskobacken här intill förra veckan.
Hur känns det att bli 70?
– Lite konstigt. Men jag känner mig fortfarande frisk och min syrra är 88 och pappa blev 90 så jag brukar tänka; varför skulle inte också jag kunna bli så gammal.