Marianne Wilander arbetar som distriktssköterska i Stallarholmen och tyckte 2012 att antalet hjärtstartare på orten var undermålig.
‒Det fanns på två platser som jag visste om, biblioteket och en matvarubutik, men där var tillgängligheten begräsad till deras öppettider så jag ansåg att vi skulle införskaffa en till på var sida om bron som alltid skulle vara tillgängliga, säger hon.
Kommunen sa då nej till hennes ansökan och då startade hon en insamling för att själv samla in medel för att köpa hjärtstartare.
‒Det gick fort och efter bara några veckor hade vi en på plats i Gula industrihuset och en på pastorsexpeditionen, säger Marianne Wilander.
Tidigare under sommaren har de varit på plats i fem år och eftersom de ska vara snabbt tillgängliga är de alltid påslagna, batteriet som driver hjärtstatare har nu tagit slut.
‒En morgon när jag kom in hade den slutat lysa, så när jag då tittade vad det skulle kosta tänkte jag att kommunen kanske kunde betala för denna samhälltjänst åtminstone den här gången, säger hon.
Då skickade hon ett brev till kommunen med en förfrågan om att de kunde sponsra med batteriet. Efter några dagar fick hon svar från Lars Ekström som är chef på teknik- och servicekontoret, han skrev där att: "Det är dock inte möjligt för kommunen att ta på sig ansvar och skötsel och drift av de hjärtstartare som vi inte ansvarar över.".
‒De sa nej igen. Jag tycker att det är som att slå Stallarholmsborna rakt i ansiktet. Att de är så småsinta att de inte ens kan betala batteriet när vi Stallarholmsbor helt själva betalade för hela hjärtstartaren, säger Marianne Wilander.
Nu har distriktssköterskan betalat batteriet från egen ficka.
‒Det kostade 845 kronor men det är inte summan som är viktig. Men att en privatperson ska betala för en nödvändig service till samhället känns fel.
Sedan publiceringen av artikeln på ekuriren.se i helgen har företagare i Stallarholmen lovat att bidra till kostnaden för batteriet.