Konstruerade dumprar och frontlastare

När Sovjet klampade in i Ungern 1956 fick nyutbildade civilingenjören Mihaly Szakalos nog. Han lämnade landet och tog sig till Jugoslavien där FN såg till att flyktingarna klarade sig.
– Vi fick två dollar om dagen. Efter fem månader gick resan vidare norrut och jag hamnade i Falsterbo i Sverige.

Övrigt2012-02-14 06:36

Mihaly hade annars en hel del att välja på. Genom Röda Korsets försorg kunde man hamna i exempelvis USA eller Australien.

– Men jag valde neutrala Sverige även om min far sa att ”det där språket kan du aldrig lära dig”.

I Falsterbo var det företrädesvis högutbildade som samlades. Meningen var att de nyanlända skulle lära sig språket snabbt och komma ut på arbetsmarknaden.

– Men det var inte så lätt att göra sig förstådd där alla pratade bred skånska. Efter tre veckor gick resan vidare till Asea i Ludvika. Där blev jag kvar i 18 månader innan jag såg en annons där BM i Eskilstuna sökte folk till konstruktionsavdelningen.

Året var 1958 och Mihaly blev kvar i 40 år.

– När jag kom tillverkade företaget i stort sett enbart traktorer. Det var bra maskiner som gick och gick men konkurrensen från i första hand USA var hård. Om vi gjorde 5 000 på ett år så gjorde amerikanarna 100 000 enligt löpande-band-metoden. Det gick inte att konkurrera. Vi behövde något annat och då konstruerades dumpern och frontlastaren, maskiner som naturligtvis utvecklats under åren men där grundtanken fortfarande är den samma.

Redan under tidigt 60-tal fick konstruktörerna möjlighet att med datorns hjälp utföra avancerade beräkningar.

– Jag minns den första datorn. Den stod i källaren här i huset bredvid och hämtades från Pentagon, USA, säger Mihaly och pekar genom fönstret mot det som nu rymmer Företagarnas hus.

Dagens datorer har förstås en helt annan kapacitet och Mihaly tillbringar gärna tid framför skärmen:

– Resan till Teneriffa bokade jag själv. På det sättet fick jag ned kostnaden från 22 000 kronor till 13 000 kronor, säger han belåtet.

Mihaly Szakalos vill gärna framhålla hur nöjd han är med att han fick möjligheten till en karriär i Sverige:

– Jag var 26 år när jag kom till Sverige och fick uppleva friheten. Kommunismen i Ungern var inget att satsa på.

I höstas genomgick Mihaly en större canceroperation, med efterföljande cellgiftbehandling, och inför den var läkarna tveksamma:

– De undrade om jag skulle orka. Mitt svar blev att jag byggt två hus och opererade de dagen efter. Nu mår jag bra igen och vill gärna passa på att hälsa till alla gamla BM-kompisar.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om