"Allting brinner!" pryds av ett stort, rött hjärta på omslaget. Jesper Walderstens senaste bok är ett stundtals avgrundsdjupt gurglande i längtan, kärlek, ensamhet, misantropi, navelskådande och samtidsbetraktelser. Hans ord och bilder är fyllda av svärta och lika mycket humor. Beroende på dagsformen kan läsaren antingen få sig en rejäl käftsmäll, eller ett gott skratt.
Författaren själv beskriver verket som en dagbok av tankar. Något som han vill att folk ska hinna se...
– ... innan allting kollapsar, säger Jesper lugnt.
Han bjuder in oss till ateljén som ligger frikopplad från huset utanför i Mariefred. På golvet innanför entrén känner jag igen något från "Allting brinner". Meningen "Kommer strax tillbaka som gnu!" står skriven på betongen under mina fötter.
Jesper häller upp kaffe medan han berättar att han börjar växa ur lokalen och snart måste flytta, men än så länge är det här han skapar. Vi slår oss ned i ett av hörnen i ateljén. Jesper berättar att han främst har skrivit "Allting brinner" till den där 17-åringen som känner sig lite vilsen. Han hoppas att boken ska öppna upp läsarens sinne för de möjligheter som faktiskt finns i livet.
– Jag vill att den som läser boken ska bli inspirerad och tänka "Åh fan! Det finns ju massor att göra!".
Så det är en positiv bok? För den är lite mörk och murrig till ytan sett.
– Jag tycker att alla mina böcker är positiva. Jag vet att det finns skräckförfattare som säger detsamma om sina böcker, och att alla andra som läser dem inte alls ser saker ur det perspektivet. Jag tycker att det är viktigt att berätta om det svarta och jobbiga i livet på ett ljus och lättsamt sätt... och att samtidigt se det ljusa med allvaret... annars blir det bara pajjigt och platt, berättar Jesper som säger att han kan närma sig mörkret relativt odramatiskt eftersom han själv mår "ganska bra".
Det finns två föremål som Jesper ständigt har med sig - en anteckningsbok och en penna.
– För ungefär två år sedan började det sippra in grejer till den här boken. Jag börjar ofta teckna och skriva utan att veta vad slutresultatet ska bli, och det är under det senaste året som jag har skrivit på den här boken. Nu har jag fått ihop till så många idéer att jag skulle kunna släppa en bok till.
Även under intervjuns gång sitter han kontinuerligt och antecknar och illustrerar.
– Det går åt rätt många böcker. Den här började jag på...
Jesper tystnar en stund och bläddrar i den till mer än hälften ifyllda boken.
I går?
Jag följer upp min fråga med ett lätt skratt, för att markera att det är ett skämt.
– Ja det stämmer faktiskt, ler Jesper. I går! Jag får ofta lust att rita. Mycket blir skit, men så hittar man en grej som man kan bygga ut och så gör man om den tills man har något som funkar. Att rita hela tiden handlar om att hålla kvaliteten uppe. Man får inte några idéer gratis utan det är kvantiteten som leder till kvalitet.
Jesper berättar att han ibland kan hamna i ett kreativt flow som är så starkt att han efteråt inte ens minns vad han har gjort. När han kollar igenom anteckningarna dagen efter kan han bli överraskad. Detta sätt att jobba på kallas för bypass brainwriting - att inte analysera utan bara låta kreativiteten flöda.
– Jag kan plocka upp texter först en månad efter att jag har skrivit dem. Då kan jag vara på ett helt annat humör än när jag skrev dem. Det gör att jag kan se texterna ur ett nytt perspektiv.
Du måste samla på dig enorma mängder skisser och idéer. Vad gör du med allt? Bränner du det?
– En del av det jag har gjort behåller jag, det känns viktigt. Men mycket bränner jag faktiskt. Det kan bli lite jobbigt när man slänger i en tavla som man på något sätt ändå tycker om, men man måste göra det. Det är som att klippa sig, bli av med mentalt hår. Det när något man behöver göra och som man mår bra av.
Jesper säger att en bok som "Allt brinner!" är snabbkonsumerad. Den kan läsas ut på någon timme, men att det alltid finns nya saker att hitta när man går tillbaka och bläddrar. Han vill att hans böcker ska bli slitna.
– Jag tycker om när de får hänga med. De ska få kaffefläckar på sig och ha hundöron. En gång hittade jag en av mina böcker på ett bibliotek, och den var alldeles utnött och sliten. Det är så jag vill att det ska vara.
Han har redan gått vidare till flera nya projekt, som han såklart inte kan säga så mycket om. Att han någon dag skulle ställas inför en av sina stora rädslor känns än så länge som ett väldigt fjärran scenario.
– Jag är livrädd för att känna mig klar... att bli som en nöjd hankatt som bara har lagt sig till ro. Poängen med livet är att kunna leva med sin osäkerhet, att inte ha full koll. Det är då man håller sig alert.