Emma har mått dåligt i omgångar sedan hon var 13-14 år. Utlösande faktor var när hon blev vittne till hur en bekant sparkades i huvudet av en häst. Vännen klarade sig, men för Emma blev det ett trauma. Efter det började hon gå hos en psykolog.
– Jag har alltid känt mig ganska ångestladdad men den händelsen drog i gång mycket annat också.
Emma mådde inte bara dåligt psykiskt. Hon hade smärtor i kroppen också, men inte många trodde henne.
– En ung människa kan inte ha ont, sa folk. Men vissa gånger hade jag sådan värk att jag var tvungen att stå på knäna och äta.
Periodvis har Emma inte orkat göra så mycket, hon har haft ont, mått dåligt och gått i samtal hos psykolog. Hon har kämpat på med olika jobb och eget företag men ibland var smärtan så svår att hon inte kom upp ur sängen.
En ordentlig utredning gjordes för cirka fem år sedan och då fick hon reda på att hon led av fibromyalgi. För något år sedan fick Emma dessutom ont i nacken efter att ha ramlat. Smärtan var aggressiv – och vissa uppmuntrade henne att ta värktabletter.
– Jag åt ganska mycket smärtstillande. Jag trodde aldrig att det var så farligt som det senare visade sig.
Emma blev plötsligt jättedålig men eftersom hon lider av nålfobi undvek hon provtagningar – ända tills det inte gick längre. Då visade det sig att njurarna nästan hade slutat funka helt.
– En biopsi visade att en stor konsumtion av smärtstillande medel låg bakom. Jag blev informerad om att jag höll på att dö.
Emma blev hemma i sju månader och behandlades med kortison. Under den tiden mådde hon paradoxalt nog bättre psykiskt.
– Det var som att traumat med njurarna överröstade allt annat, funderar Emma som nu har lärt sig hantera psykisk och fysisk smärta.
Ett steg för att komma på banan igen har varit att ha något roligt att se fram emot.
– Jag gillar att resa. Så min lösning när de tunga tankarna tar över är att planera för olika resor.
Första utlandstrippen gick till Los Angeles ihop med lillebror, där Emma gick en kurs i "airbrush" (att spreja smink på huden).
– Efter det har jag åkt nästan varje år till LA och varit borta 1-2 månader.
Hon bor hos en kompis, på så vis hålls kostnaden nere.
Emma säger att om man bryter sina vardagliga rutiner och grubblerier så mår man oftast bättre.
– Jag reser numera till Kalifornien även för värmens skull eftersom min fibromyalgi blir bättre då. Det har blivit 75 flygresor på tio år!
En annan räddning har varit Emmas sinne för kreativitet. Under en period när hon var mycket hemma återupptog hon intresset för att måla tavlor. Här fick hon utlopp för sin ångest över alla provtagningar med vassa nålar.
– Jag upptäckte också att som sjuk och skakig var jag tvungen att ta det lugnt – och målningarna blev bättre då. Dessutom känner jag ingen smärta när jag målar.
Idag vet Emma att hon inte får stressa för det sätter sig i kroppen direkt.
– Jag har lärt mig att säga nej till saker.