Kristoffer Persson från Eskilstuna har i sex år rest världen runt och har vid flera tillfällen upplevt jordbävningar. Det han var med om på söndagseftermiddagen svensk tid var dock värre än någonting han någonsin tidigare erfarit.
Klockan var strax innan åtta på ön Gili Trawangan och Kristoffer Persson var kvar på dykarcentret där han hade avslutat sitt pass som dykinstruktör, något han jobbat som på ön de senaste 18 månaderna.
Då kom skalvet.
Kristoffer är en cool kille vanligtvis, men nu hörde jag att det var akut.
Tomas Peterson, pappa till Kristoffer Persson
Dess epicentrum var på den större grannön Lombok och uppmätte 6,9 på richterskalan. I Eskilstuna satt samtidigt Kristoffer Perssons pappa Tomas Peterson och hörde hur telefonen pep till.
– Det kom ett SMS från Kristoffer där han skrev att han älskar oss, så brukar han inte skriva så jag förstod direkt att någonting hade hänt, säger Tomas Peterson.
I nästa stund ringde sonen och Tomas Peterson fick bilden klar för sig.
– Kristoffer är en cool kille vanligtvis, men nu hörde jag att det var akut. Det är klart att jag är orolig, men det viktigaste är att han lever och han vet var han ska ta sig, säger Tomas Peterson.
Efter telefonsamtalet höll Tomas Peterson kontakt med sin son via messenger på internet och Eskilstuna-Kuriren har, med såväl Tomas Petersons som Kristoffer Perssons tillåtelse, fått ta del av konversationen och därigenom fått en bild av kaoset i skalvets spår.
Kristoffer Persson och hans flickvän Nuria Schellenberg tog efter det första förödande skalvet sin tillflykt upp på ett närliggande berg. Därefter följde nio efterskalv med magnituder från 4,3 till 5,4.
"Klockan är strax innan tolv på natten, läget är mer eller mindre detsamma. Vi var precis ner till vårt rum cirka 500 meter bort och sprang in och hämtade kläder, handduk och vatten. Vi är nu uppe på berget igen för att försöka sova en stund. Har varit ett par efterskalv men inte så stora, men det är inte säkert runt husen då många väggar fallit och det är mycket sprickor. Vårt rum är kaos med glassplitter och grejer mer eller mindre överallt", skriver Kristoffer Persson.
"Det här var otäckt, gick fort och utan förvarning. Fyfan obehagligt. Jag har känt på jordbävningar förut, det har skakat lite, men den här jäveln flyttade runt mig som om jag var en vante.", fortsätter han.
När Kristoffer Persson på måndagsmorgonen tog sig ner från berget möttes han av totalt kaos.
Folk har plundrat affärer och betett sig som vildingar
Kristoffer Persson
"Dagen har varit väldigt kaotisk, när vi kom till dykshopen runt 7.30 och såg alla människor längst gator och stränder så hade man på känn att kaos skulle bryta ut. Folk har plundrat affärer och betett sig som vildingar".
På måndagsmorgonen började båtar anlända till Gili Trawangan för att transportera folk till Lombok. Kristoffer Persson valde dock att stanna på ön, dels för att skydda dykarcentret från att bli plundrat men också med anledning av det tumult som utspelade sig vid båtarna.
"Människor sliter ner andra människor för att dra sig själva upp på båtarna, knuffar och drar så folk blir separerade. Totalt panik, det är farligare att ge sig in i det där än att se till att man själv har ryggen fri".
På måndagskvällen svensk tid, när klockan hade passerat midnatt på Gili Trawangan var Kristoffer Persson kvar på ön. Han och hans flickvän hade då samlat packat ihop det de får plats med i en resväska från sitt raserade hem och förberett en mindre väska med det allra nödvändigaste om de skulle tvingas fly från dykarcentret till berget igen.
"Nu har vi öppen bar då allt kommer stjälas ändå så fort vi lämnar, vi har igång generatorn igen för att ladda mobiler osv. Vi planerar att koka pasta senare ikväll, idag har det mest varit frukt och bröd. Människor har varit desperata efter vatten och mat så vi har försett en väldigt stor del människor. Generöst, men nu är det inte överdrivet mycket kvar", skrev Kristoffer Persson på måndagskvällen.
Kristoffer Persson uppskattar att 85 procent av invånarna på Gili Trawangan hade lämnat ön på måndagen, men själv vet han ännu inte hur länge han blir kvar.
Pappa Tomas Peterson känner sig maktlös hemma i Eskilstuna.
– Jag har ingen aning vad som kommer hända nu och jag kan inget göra. Jag erbjöd mig att skicka ner pengar så att han kan flyga hem, men det är inte pengar som är problemet, säger Tomas Peterson.