I dryga tio år har jag bott i närheten av vårt fantastiska Vilstareservat i Eskilstuna. Otaliga hundpromenader har det blivit genom åren. Två-tre promenader om dagen i tolv år, ja, räkna själva. Jag njuter i fulla drag av att promenera i denna pärla med sin vackra och delvis orörda natur och så här års förser skogen mig med matsvamp. Allt detta precis inpå tätortens stadsliv. Dessutom har jag många gånger fått glädjen att möta Vilstas innevånare, alltså de som har skogen som sin arbetsplats och bostad.
Rådjuren som lite nyfiket tittar fram, ett möte med en räv med ett litet rådjurskid i munnen, grävlingen som snabbt skumpar iväg och inte minst vildsvinet som korsar milspåret med sju kultingar släptåg. Men störst glädje, och flest möten, har jag haft med älgarna. Rätt som det är står de där, stora, tysta och bara iakttar. Hade det inte varit för att hundarna visat mig dem hade jag antagligen bara gått förbi på 20 meters håll utan att se dem. Älgkon med sina kalvar, vissa år tre, andra år bara en, men även ibland uppvaktad av en ståtlig älgtjur.
Att få ynnesten att bara kunna gå några hundra meter och där få chansen att möta skogens kungligheter gånger fyra är det många som skulle önska. Visst har de ibland tydligt visat att jag blivit för närgången, men har jag bara backat undan och bett om ursäkt så har vi varit vänner ändå. För det är ju ändå på deras tomt som jag har inkräktat.
Ja, ni förstår vart jag vill komma.
Jag förstår att man kan känna rädsla och obehag av att ha så stora djur tätt inpå hus och trädgård. Och naturligtvis, är älgen folkilsk så måste den bort. Men det är ändå undantagsvis som de gästar trädgårdar, oftast är de hemma hos sig själva, i skogen.
Vore det inte trevligt om vi kunde leva sida vid sida med det vilda och att vi moderna stadsbor i stället njuter våra möten med naturen.
PS.
Ett tips till dem som har älgar i trädgården. Tag en bild och spara tills ni skall sälja huset. Det dubblar priset om ni säljer till tyskar.
►Läs mer: Polisen: Älgfamiljen i Skogstorp ska skjutas.