Så har då sommaren dragit sin sista suck och hösten gjort sitt intåg på allvar. Stormen Knud svepte in som en blöt högerkrok till de sista galningar som envist vägrat ersätta kortbyxorna med längre dito och sa att ”nu får det fanimej vara nog”!
Det är många som säger sig älska hösten. Man uppskattar lövens färger, morgondiset, den friska luften och de kalla, mörka kvällarna då man kan svepa in sig i en gosig filt med en varm kopp te och en god bok i soffan. Jag ska villigt erkänna att även jag vurmat för höstens mysighet, men ärligt talat, är inte detta bara ett sätt att fly från den bistra verkligheten? Okej, det må vara mysigt där under filten i soffan, men hur ofta infaller dessa stunder egentligen och väger de verkligen upp allt annat elände som hösten bär i sitt mörka, fuktiga sköte? Ty visst kan hösten stundom ha sina ljusglimtar, men framför allt är den en lång och skoningslös transportsträcka mot den jävligaste årstiden av dem alla. Vintern.
Hösten är mörker och kyla. Den är förruttnelse och viltolyckor. Den är blåst och regn som piskar ditt ansikte och letar sig in under kläderna. Den är kalla golv som ger dig köldskador på fötterna när du sätter ner dem efter att ha tvingat dig upp ur sängen trots att du helst bara skulle vilja gräva in dig i täcket och gå i ide tills mitten av maj. Hösten är frostiga bilrutor när du har bråttom till jobbet.
Hösten är föräldramöten. Den är överdragsbyxor, galonisar, vantar och stövlar och blöta strumpor. Den är sjuka barn och VAB till förbannelse. För att inte tala om snor. Massvis av snor.
Hösten är dina vänners bilder på Instagram föreställandes dem själva poserandes i sina nya Stutterheimjackor, tillsammans med litervis med kantareller som de råkat snubbla över under en ljuvlig skogspromenad, men det enda du snubblar över när du ger dig ut med svampkorgen är på sin höjd det kvarlämnade innanmätet av någon tjuvskjuten älgko och ett par maskätna Karl Johan.
Hösten är lera och smuts och när de där löven som var så vackra och färgsprudlande fallit till marken och börjat ruttna och förvandlats till en brun gegga är de inte lika härliga längre.
Hösten är en knuff tillbaka in i hamsterhjulet och ditt bleka anlete, som för bara några veckor sedan var brunbränt och fräscht, som med tom blick stirrar tillbaka på dig i badrumsspegeln.
För ärligt talat, vi kan fortsätta snacka om hur mysig och vacker hösten är men det är bara ett taffligt försök att lura oss själva. Sanningen är att precis allt är bättre på sommaren! Så istället för att glädjas över höstens intåg, passa istället på att deppa ner dig riktigt ordentligt en stund över att det dröjer åtta månader innan vi förhoppningsvis får lite sol och värme igen. Men, medan du gör det kan du ju alltid svepa in dig i gosig filt med en varm kopp te och en god bok i soffan.