1. Din bästa kulturupplevelse 2017?
2. Vilken kultur/nöjeshändelse tar du med dig från det här året?
3. Nämn en lokal kulturarbetare som du tycker får för lite uppmärksamhet – motivera!
4. Vad kan bli bättre i din hemstad när det gäller kultur- och nöjesutbudet?
5. Vad ser du fram emot 2018?
Per Hellgren, frilansande kulturreporter och recensent:
1. Ken Loachs guldpalmsvinnare ”Jag, Daniel Blake” kom visserligen på bio förra året men är fortfarande årets bästa, viktigaste och mest omskakande film. Alla måste se den! Särskilt politikerna.
2. Thåström på Stiga Sports Arena i Eskilstuna den 1 november. Mörkt, mäktigt, tungt, kompromisslöst.
Dessa hjältar som kvicknar till av glädje och intresse när man ber dem knata ner i magasinet för att bära upp något otympligt gammalt mög man vill läsa.
Per Hellgren
3. Alla bibliotekarier. Denna tappra skara som varje dag i sin yrkesutövning hjälper oss vilsna själar att navigera i den litterära djungeln. Dessa hjältar som kvicknar till av glädje och intresse när man ber dem knata ner i magasinet för att bära upp något otympligt gammalt mög man vill läsa.
4. Fler scener där alla småglin som står och hamrar på sina instrument i någon dammig replokal dämpad med gullfiber kan uppträda och blomma ut. På 1980- och 90-talet var Strängnäs en plats på kartan i Rock-Sverige. Det är det inte längre.
5. ”Påklädaren” av Ronald Harwood på Dramaten med Sven-Bertil Taube i huvudrollen. Sist jag skulle se den 2001 låg huvudrollsinnehavaren Keve Hjelm på dödsbädden och regissören Thorsten Flinck fick kicken från Dramaten. Allt blev inställt. Sedan blir också 100-årsfirandet av Ingmar Bergman vansinnigt intressant. Böckerna, filmerna, allt.
Leif Linnskog, jazzrecensent:
1. Himmelsk jazz med moderna förtecken skapad av Aii Djeridi kvartett på själva Kristi Himmelsfärdsdagen. Krister Andersson tenorsax, Lars Jansson piano, Palle Danielsson kontrabas och Ali Djeridi trummor.
2. Upplevelsen att ännu en sommar ha fått leda evenemanget Kvällskvitter med allsång från Rademachersmedjornas utomhusscen under fyra sommarkvällar. Varje kväll samlade mellan två- och trehundra åhörare. Att få ge och ta emot positiv kommunikation och att få se glädjen i åhörarnas ögon när vi sjunger tillsammans, ja det tar jag med mig från år 2017.
3. Bengt Qvigstad! För dryga 35 år sedan startade Qvigstad amatörstorbandet Bengt Bailey and No Coments – ett projekt som han med stort engagemang drivit på sann ideell grund genom åren. Qvigstad har hållit ihop orkestern över en tidsperiod som motsvarar en halv mansålder, vilket är en bedrift.
4. Uppförandet av ett fristående kulturhus med en riktig konserthall byggd för ca tusen sittande åhörare skulle skapa nya och bättre förutsättningar för anordnandet av kultur- och nöjesevenemang.
5. Att kulturen tilldelas avsevärt mer resurser. Att särskilt stöd ges i syfte att främja kulturell mångfald. Att politikerna beslutar att bygga en riktig konserthall för cirka tusen sittande åhörare.
Iréne Karlbom Häll, frilansanse kulturreporter och recensent:
1. Det var nog faktiskt Bläck eller blod som turnerade med Riksteatern. Eller kanske Nour el Refai.
2. Hm, det vet man ju inte riktigt än. Men kanske Niklas Lantz enmansföreställning av Romeo och Julia på Gamla Teatern, eftersom det var min åttaårings första vuxenteaterupplevelse och hon satt klistrad...
3. Jag skulle faktiskt vilja nämna Börje Carlsson som driver galleri i Gamla Stan. År efter år, Eskilstunas mig veterligen enda privata galleri. Jag gillar inte precis varenda konstnär han ställer ut men det är alltid någon sorts nivå och ofta kvinnliga konstnärer och konsthantverkare i snygga och genomtänkta kombinationer. Annars, om det ska vara en som gör själv så Neringa Stjernman i Torshälla. Hon är lite i genren romantisk realism, som Karin Broos eller Fredrik Landergren.
Fristående initiativ måste stödjas och inte ses som konkurrens, då kan man få en mångfald.
Iréne Karlbom Häll
4. Väldigt mycket dessvärre. Till en del är det svårt att påverka eftersom Stockholm ligger så nära, det dränerar det lokala kulturlivet lite. Men kommunen behöver spotta upp sig också, särskilt vad gäller arenor för bildkonst, teater och litteratur. Musik och dans har det ganska bra i Eskilstuna, där finns en slags näringskedja hela vägen från barnverksamhet till forum för professionella. Men det saknas en del för särskilt bildkonsten. Se bara vad Open Art gjort för Örebro. Fristående initiativ måste stödjas och inte ses som konkurrens, då kan man få en mångfald.
5. Att få komma igång med projektet Sörmland berättar, om man får ägna sig åt självreklam. Annars Folk och Kultur, det ska bli spännande att se hur det blir.
Eva Axelsson, kultur- och nöjesreporter Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs tidning:
1. Musikalen ”Fångad” i Tandla skola utanför Eskilstuna. Och så ”Billy Elliot” på Stockholms stadsteater.
2. Eva Hild på Eskilstuna konstmuseum och Linda Bäckström på Ebelingmuseet i Torshälla var två trevliga knock-outer.
3. Alla entusiaster och fixare som ständigt jobbar på att få fram roliga, intressanta och överraskande upplevelser i Eskilstuna: filmstudion, teaterföreningen, Loppan, Royal, ABF, för att bara nämna några.
4. Fler mindre scener för levande musik. Josefs House of Blues är saknat.
5. Hoppas mycket på ”buskspelet” i samband med en Folk och Kultur i Munktellstaden i februari.
Jag önskar mig en fantasifull kulturarena, typ ett högt torn eller en jättestor inglasad trädgård där det är ljust året om. Och sommarfester på stadsbibliotekets tak!
Emma Gustavsson
Emma Gustafsson, frilansande kulturreporter och recensent:
1. Metoo-rörelsens djuplodande draggande i kultursfären och alla frön som kunnat slå rot tack vare den. Nu ligger tusentals idéer och projekt och väntar på vårljuset.
2. LIRA musikkollo på Balsta i somras och slutkonserten med bland annat 7-8-åringarna i The Cool Kids som framförde den nyskrivna sommarlåten "Moln, gräs, fotbollsplan, trädhus!”
3. Eskilstunas 350 El Sistema-elever och deras pedagoger. Det pågår en revolution i 65 länder och i Sverige är det 9 000 barn i 35 kommuner som lär sig att samspela, sjunga och öva.
4. Jag önskar mig en fantasifull kulturarena, typ ett högt torn eller en jättestor inglasad trädgård där det är ljust året om. Och sommarfester på stadsbibliotekets tak!
5. Folk och Kultur 7-10 februari! Jag hoppas verkligen att arrangemanget blir mer än fina ord och en fyradagars uppvisning i inbördes beundran och bekräftelse. Det vore också önskvärt att studenter, pensionärer och andra kulturintresserade som inte har råd att betala det höga biljettpriset får möjlighet att delta i seminarier och workshops.
Dag Lundin, frilansande musikrecensent:
1. Den bästa konsertupplevelsen för mig är serien med pianoaftnar i Flen. Skälet till mitt svar är, att det där ges pianoaftnar av högsta världsklass med inbjudna celebriteter från hela världen. Här spelas de stora pianoverken, som vi tidigare möjligen till viss del bara kunnat höra i Stockholm, annars mest via tv eller skiva.
Denna virtuos och dennes spel slog ned som en musikalisk bomb och visade hur de stora kanonerna spelar!
Dag Lundin
2. Den pianoafton i Flen med världspianisten Paul Roberts, som spelade musik av Debussy och Ravel och deras i särklass mest krävande stycken. Detta har aldrig tidigare hänt i vårt land. Denna virtuos och dennes spel slog ned som en musikalisk bomb och visade hur de stora kanonerna spelar!
3: Domkyrkoorganisten Torvald Johansson i Strängnäs, som under sin karriär presenterat musik för orgel kör, solister och orkester av superproffsigt slag under flera decennier. Om några år pensioneras han men har betytt mycket och står för en stor omdaning av kyrkomusikklivet i vårt stift. Han är både viktig och inspirerande. Förnämlig sångare, dirigent och virtuos organist!
4. För Strängnäs del konstateras bara med smärta, att staden inte längre har någon orkester och ingen kammarmusikförening, heller ingen profan-seriös kör. I och med detta saknas ett stort musikutbud, där man får nöja sig med musikskolekonserter och det lilla som idag klingar från domkyrkans inre.
5. Pianoaftnarna i Flen! Nämnas kan också konserterna med Skyttemusikkåren. Och Eskilstuna symfoniorkester, särskilt om de kan bedda sin repertoar till musik efter år 1900.
Jesper Bengtsson frilansande krönikör:
1. Jag såg Christian Kjellvander på en spelning i Lidköping i våras. Det var tätt, suggestivt och hans unika röst kom helt till sin rätt. Extra roligt när jag sen förstod att han är bosatt i Sörmland.
2. Fotboll är väl kultur, och då måste det nog faktisk bli herrlandslagets avancemang till VM. Det är såna där gastkramande matcher som gör att man förstår varför fotboll är den enda riktigt världsomspännande religionen.
3. Jannika Lund. Hon spelade Moriticia i "Familjen Addams" i Kolhusteatern i somras med en sån briljans att folk som sett andra Addams-uppsättningar rankade henne som den bästa. Det var väldigt roligt att regissera henne i den föreställningen.
4. Tycker vi har ett rätt bra utbud, men det skulle behövas fler scener som är flexibla att använda för både teater och musik och annan scenkonst.
5. Det är så väldigt mycket... att få jobba med musikaler ännu mer än förra året, måste nog bli det lite förutsägbara svaret.