– Ska du jobba här i kväll eller?
Den repliken är det första som möter mig från en vakt då jag äntrar Parken Zoo under lördagskvällen. Det är också då jag fattar hur gammal jag är och hur långt utanför den tilltänkta publikkretsen jag befinner mig. Genast känner jag mig som en nattvandrande farsa. Eller farfar.
Och ja, jag ska jobba, men inte som popcornnasare, biljettryckare eller fältare från socialen, utan som reporter på en minifestival för kids mellan 15 och 18. Jag är bara ännu en knegare i en nästan oöverskådlig mängd avlönad personal som befinner sig på området, visar det sig.
Till en början är det nästan lika många jobbare som diggande ungar runt scenen där dj:n Anis Don Demina spelar mischmaschade hits framför blinkande ljusskärmar.
En känsla av högstadiedisco infinner sig raskt. Böljande glada klungor av rodnande tjejer som rusar mellan godisståndet, toaletterna och scenen, rastvakterna i sina rosa västar, lommande ljudtekniker med något uppjagat i blicken och kalrakade ordningsvakter.
Vid niorycket intar den blott 18-årige rapparen Jireel scenen med en pondus som det anstår vilken erfaren artist som helst. Ungarna vid scenen hänger genast med i textraderna. Farfar reportern med blocket fattar ingenting.
Ganska snart står det emellertid klart att de flesta väntar på kvällens tveklösa huvudakt, de fyra grabbarna i hiphopgruppen Hov1 som tagit musik-Sverige med storm de senaste åren.
Runt tjugo över tio börjar det röra på sig och volymen ökar och så kommer killarna inspringande ackompanjerade av den kvinnliga publikens öronbedövande skrikröster à la Beatleskonsert. För det är faktiskt mest tjejer i Parken Zoo denna myggiga lördagskväll då sommarlovet ska ta sin början.
Farfar reportern misstog först Hov1 med Lars Winnerbäcks gamla kompband Hovet från 2003, men så var det naturligtvis inte. I stället handlar det om fyra tvålfagra killar i 20-årsåldern som rappar och sjunger smöriga kärlekstexter om brudar och allt underbart de kan ställa till med när man är i tonåren och hormonerna spränger fram så det knakar.
Hov1 har hunnit få ur sig två album och en imponerande mängd hits som radas upp inför en förtjust skara som vuxit betänkligt sedan kvällens början. Men ändå är asfaltsplanen framför stora scenen märkligt tom där uttråkade väktare och fältassistenter står och småsnackar framför ljudteknikerbåset och ölfållan dit gänget som är gamla nog att köpa alkohol har förpassats.
Hov1:s uppträdande blir höjdpunkten på kvällen, inte minst medryckande refrängmonster som ”Heartbreak” och de två sista låtarna ”Mandy Moore” och den folkvisedoftande ”Hon dansar vidare i livet”.
Efter 55 minuter var allt klart och en karavan av gladrusiga ungar tågade ner till utgången där föräldrakaravanen med bilar stod redo att köra hem sina telningar.