Bakom skivan ligger Scott Weiland, mer känd som tidigare frontman i grungebandet Stone Temple Pilots och Velvet Revolver. Enligt sina forna bandkollegor är han rätt bökig att jobba med och har (haft) lätt för att låta drogintresset ta överhanden. Men han är också den artist som näst efter en ung David Bowie förkroppsligar ordet flamboyant när han står på en scen, och så gör han alltså också skivor som "12 bar blues".
Lika yvig som han är på scen lika odefinierbar är hans solodebut från 1998. Det är pop, rock, grunge, chanson, blues, psykedelia, trip-hop och allt möjligt i en härligt rörig blandning där mina favoriter är "Lady, your roof brings me down", "Barbarella" och episkt melankoliska "Where's the man".
Vissa skulle säkert kalla skivan för ofokuserad, men Weilands intressanta produktion håller ändå samman detta statiskt laddade garnnystan som rullar lite dit den vill.
År 2000 var The Doors med i programmet "Storytellers" på VH1 och bjöd in gästsångare att uppträda med bandet. Scott Weiland var en av dem och här ovan framför han "Break on through".