Ska jag vÀlja ut de mest Äterkommande sÄ Àr det nog den första och den sista.
För kaxig och arrogant har jag varit, tyckt att jag har varit bÀttre Àn andra och inte velat erkÀnna mina brister. Och lat: absolut! En speciellt dÄlig kombination tillsammans med högmod: "Jag Àr ju redan bÀst i det hÀr, sÄ jag behöver inte göra det (för tÀnk om jag misslyckas...)."
PÄ senare Är har jag dock blivit bÀttre pÄ att avslöja mitt eget dödssyndande. En rÀtt obekvÀm syssla, vilket troligtvis ocksÄ Àr anledningen till att det inte Àr nÄgons direkta favorithobby.
Men belöningen Àr att jag har börjat röra mig bort frÄn synderna och mot deras motsatser, de sju dygderna: ödmjukhet, generositet, kyskhet, medmÀnsklighet, mÄttfullhet, tÄlamod och flit.
Kyskhet fÄr kanske stÄ inom parentes, men ju mer jag Àgnar mig Ät det övriga gÀnget, desto mer fantastiskt har livet visat sig vara.