Utställningen berättar om ett tragiskt livsöde och lyfter fram ett bortglömt konstnärskap som aldrig riktigt tog fart.
Katja Sinn, antikvarie i Strängnäs kommun, hade aldrig hört talas om Bodil Güntzel när en kommuninvånare berättade om konstnären som varit inlagd på Sundby mentalsjukhus i halva sitt liv, och som målade hästar.
När Bodil Güntzel dog hade hon inga nära släktingar i livet, och kanske inga vänner. Därför finns det väldigt lite dokumentation över hennes liv och verk. Men Katja Sinn har gjort ett digert detektivarbete och research inför utställningen. Dessutom visade det sig att det Bodil Güntzels konst har levt sitt eget liv. Flera av hennes arbeten finns i Strängnäs kommuns ägo och en hel del målningar hänger på väggarna hos privatpersoner i Strängnäs.
Bodil Güntzel föddes i Halmstad. I ganska unga år fick hon uppleva sina föräldrars uppslitande skilsmässa, vilken kom att prägla hennes liv. Med sin mamma flyttade hon till sina morföräldrars gård, och det var där hon kom i kontakt med hästar.
– Hon var ett ensamt barn, och troligen sjuklig, och satt mycket inne och tecknade. Det verkar som att hon knöt an till hästarna, säger Katja Sinn.
Hennes konstnärliga begåvning skulle tas tillvara, och hon flyttade till Stockholm tillsammans med modern för att gå förberedande konstskolor och så småningom på Konstakademien.
Där träffade hon konstnären Maj Sandmark, som hon blev vän med.
Bodil Güntzel och modern hade ont om pengar, och Bodil visste inte riktigt vad hon skulle göra. Maj Sandmark bodde i Strängnäs, och Bodil flyttade dit.
– Kanske tänkte de också att det skulle bli billigare att leva där? funderar Katja Sinn.
Med hjälp av väninnan fick de en bostad, och Bodil Güntzel kom att ingå i Strängnäsgruppen. Under 1940-talet hade hon en produktiv period och nådde också viss framgång. Hon vann andra pris i en viktig tävling om utsmyckning av historiska museet, och hade en separatutställning på ett galleri i Stockholm.
Samtidigt blev hennes psykiska hälsa allt sämre, och vårdades inom psykiatrin vid två tillfällen. Diagnosen som ställdes var schizofreni, men hon skrevs ut efter relativt korta vårdtider.
Så småningom blev det värre. 1956 skrevs hon in på Sundby.
– Det tycks som om det hade gått långt, och det tragiska är att hon aldrig kom ut igen, säger Katja Sinn.
I utställningen visas måleri från olika perioder av Bodil Güntzels liv, både från när hon stod på topp i sitt konstnärskap och från när hon var sjuk och inlagd. Motiven är ofta orientaliska fantasier eller mytologiska, och hästar och rörelse är genomgående teman.
Hon målade också landskap, gatuscener och människor. Människorna befinner sig oftast i rörelse, och är så gott som alltid ansiktslösa eller vända från betraktaren.
Målningarna utstrålar ensamhet.
Katja Sinn fann också efter omfattande research också ett par fotografier av Bodil Güntzel, som visas i utställningen, samt ett porträtt av Bodil Güntzel som målats av hennes vän, konstnären Maj Sandmark.