Det är det låga vattenståndet i Mälaren som ställt till det hela hösten och som försenade årets upptagning av båtarna till helt nyligen.
Så länge som medlemmarna kunde försökte man invänta en period med riklig nederbörd för att se om man kunde få de där 30, kanske 40 centimeter högre vattenstånd i ån.
– Men det kom ju aldrig något regn så nu tordes vi inte vänta längre, säger Hans-Olov Svensson i segelsällskapet.
Att styra in en trettio ton tung lyftkran på marker som vanligtvis betraktas som ganska sank är kanske inte helt riskfritt.
Men maskinisten okejade det hela och lade också ut stadiga, stora stålplattor som fördelade vikten på lite större ytor.
Själva upptagningen gick mycket odramatiskt till, och relativt snabbt också.
I och med att kranen har en inbyggd våg fick alla som ville ha det reda på om båten i nuvarande skick väger mer eller mindre än sex ton.
– Fem komma åtta, kanske fem komma nio.
Lyftkransskötaren lyfte och placerade ned båt efter båt i de bildliga vaggorna som skutorna står placerade i under vinterhalvåret.
Det mest äventyrliga som inträffade att flera av båtarnas däck var förrädiskt isiga, så alla båtägare som gick ombord tog det väldigt fint och försiktigt
– Vi kände det när vi gick ombord strax efter klockan 7 i morse och halkade till lite grand, säger Per Barius i Segelsällskapet, som tillsammans med hustrun körde över sin båt från kajplatsen i Sundbyholm till Skeppstorps slip i Torshälla.
– Även bryggan ut till båten var skapligt hal, skjuter Birgitta Barius in. Dessutom var det mörkt.
Det hela avlöpte som planerat ändå och nu är även de djupgående farkosterna på torra land och lär bli så till april nästa år.
På frågan om det är rekordsent lyder svaret att så inte är fallet.
– Det var inte så länge sedan som vi tog upp båtarna i december strax efter det att första snön fallit.
Per Barius huttrar till vid minnet och tycker fortfarande att det var i senaste laget.